Sara Skyttedal har gjort sig känd för att sticka ut med vassa kommentarer och kampanjer. Inte minst inför kommunvalet i höstas då hon körde runt i en sportbil med sitt namn på sidorna. Samtidigt valde andra politiker elcykeln, för att visa upp ett miljöengagemang. Nyligen gick Sara Skyttedal ut med en ny slogan – ”Make EU lagom again” – som är en tydlig vink till Donald Trumps ”Make America great again”.
– Den är fantastiskt bra och sätter fingret på vad vi vill. Vi är varma EU-anhängare men vi vill reformera EU så att det blir just lagom och inte växer till något okontrollerbart.
Vad tänker du om populism?
– Jag blir anklagad för det när jag föreslår saker som är populära. För mig är populism att inte vara konstruktiv. När vi pratar om att EU ska bli lagom så har vi också konkreta förslag. Röda kort-system mot EU-lagstiftning, där en majoritet av de nationella parlamenten kan stoppa ett beslut om det går bortanför EU:s kompetensnivå. Min avsikt är att vara en konstruktiv reformröst. Inte klaga på EU och skylla på EU för allt som är dåligt i samhället. Där tycker jag att skiljelinjen går.
Under sin tid inom Kristdemokratisk ungdom och i EU-parlamentets konservativa partigrupps ungdomsförbund (YEPP), reste Skyttedal till USA och kampanjade för presidentkandidaten Mitt Romney. På samma sätt har hon varit i tyska Bayern och kampanjat för CSU och i Storbritannien för Conservatives.
– Det är klart att jag har lärt mig en del om politiska kampanjer, det var en del av syftet med att delta i andra länders valarbete. Jag har också byggt upp ett nätverk inom EU. Flera av dem som jag har arbetat tillsammans med på europeisk nivå genom bland annat ungdomsförbundet är i dag representanter i olika parlament, eller ministrar.
Hur ska du synas i EU?
– Det brukar lösa sig med mig. Min avsikt är inte att sticka ut. Det är att vara genuin. Vi har politiska företrädare i Sverige som ska avskala varje tecken på mänskligt beteende och bli medietränade robotar. Det bygger upp människors politikerförakt. Människor vill ha autenticitet. Ingen trodde att man kunde fälla Decemberöverenskommelsen. Jag visade att det gick. Man kan bara föreställa sig vad jag kan göra i EU, svarar hon.
Sara Skyttedal sökte själv jobbet som kommunalråd i Linköping. Det rörde om, vilket inte minst märktes under Correns valdebatt då Skyttedal fick hårt mothugg från den dåvarande politiska S+MP+L-majoriteten.
Varför kom du hit?
– Jag ville bli kommunalråd, i Linköping, och jag ville vara med och påverka. Nu har Alliansen majoritet och vi sitter med budgeten. Jag känner ett visst vemod eftersom jag kanske måste lämna det operativa politiska arbetet i Linköping. Men jag tänker bo kvar här. Det är min valkrets, och jag vill ha någonstans att komma till på helgerna. Jag vill kunna lämna Bryssel-bubblan.
Kristdemokraterna hämtade upp sig före riksdagsvalet. Partiet kritiserade att svenska kommuner satsar på stora byggprojekt, som simhallar. Linköping var inget undantag. Debatten om vad simhallen ska kosta och var den ska ligga blev glödhet före valet.
Vad tar du med dig för erfarenheter från Linköping?
– Att vara återhållsam med skattepengar. Det perspektivet är viktigt i EU också. Den förra majoriteten hade ingen gräns för hur många nya överdådiga projekt man ville lansera. Jag var tydlig med vad jag tycker om simhallsprojektet. Jag är glad att vi har stoppat elcykelsystemet. Vi har också föreslagit att vi ska minska resurserna till olika typer av kulturprojekt, svarar Sara Skyttedal.
Elcyklarna i Linköping är inte stoppade. Planen är att de tas i bruk i juni. Kommunen gick först in med tio miljoner kronor plus ett driftsbidrag i tio år på 2,8 miljoner per år – samt ett uppdrag att hitta extern finansiering (reklam). Efter den borgerliga oppositionens kritik mot finansieringen bantades driftsbidraget bort. Verksamheten ska delfinansieras med brukaravgifter och reklam. Cyklarna ska levereras och drivas genom ett leasingavtal med ett privat bolag.
EU-parlamentariker sitter uppdelade i partigrupper och ofta har de uppdrag i ett par olika utskott. Blir Skyttedal invald hamnar hon i den konservativa gruppen, Europas folkparti (EPP). Skyttedal satsar på utskott inom industri, forskning och energi samt inom sysselsättning och sociala frågor. Det är främst det senare hon går till val på. Sara Skyttedal kritiserar den så kallade sociala pelaren som slogs fast vid toppmötet i Göteborg 2017, med en rad principer om sociala rättigheter som minimilöner, föräldraförsäkringar och rätten till utbildning. Det är i huvudsak upp till de enskilda medlemsländerna och i viss mån arbetsmarknadens parter att bestämma i vilken utsträckning den sociala pelaren ska genomföras i respektive land. Men Skyttedal befarar att det inte ska stanna vid principer, utan vid överstatlig lagstiftning.
– Beslut om föräldraförsäkringar ska inte fattas på EU-nivå. De fattas bäst så nära invånarna som möjligt. Och nu säger exempelvis Socialdemokraternas EU-partigrupp att man vill ha en socialbidragsnorm, EU-minimilöner och en europeisk bostadspolitik. Den svenska modellen är inte normen i Europa, normen är låga minimilöner, säger Skyttedal.
Hon varnar för att EU ska växa till en superstat, och lägger ansvaret på andra:
– Vi måste bryta trenden med vänsterpolitiker och liberaler och Macron-typer som vill att allt ska upp på EU-nivå.
Din EU-kritik kommer du kanske att dela med högerextrema partier, hur hanterar du det?
– Som kristdemokrat anpassar jag inte mina förslag till vad andra tycker. Det viktiga för mig är att få maximalt med genomslag. Så har andra partier arbetat också. Att sluta avtal med ECR – gruppen som SD sitter i – det gör alla partier. Det är lite av ett poserande att göra till en huvudfråga att positionera sig mot högerpopulismen. Man ska sätta hårt mot hårt och dra in regionstöd mot länder som Ungern och Polen. Det är ett av de kraftigaste verktygen man kan använda sig av.
I dina politiska utspel har du i bland använt dig av mycket ironi, tänker du fortsätta med det?
– Det är bara jag. Det är så jag är. Man får sönderanalyserade råd om att inte vara ironisk i sociala medier, inget ska kunna tolkas för skarpt. Det blir oäkta. Jag använder mycket ironi, jag tycker att det är kul. Jag har struntat i råden. Jag är bara mig själv. Man får ... det här! Take it or leave it.
