"Vi är med lärarna i klassrummet. De har låst dörrarna. Jag är jätterädd."
Någon gång efter nio på onsdagsmorgonen plingar det till i Jenny Björneruds mobil. Meddelandet kommer från hennes 15-åriga dotter.
– Jag hade just fått reda på att det var en polisinsats på Mosstorpskolan och min första tanke var "vad är det nu den här gången?", säger Jenny Björnerud och fortsätter:
– När jag fick meddelandet från min dotter kastar sig alla känslor över mig, "vad fan är det som händer?", tänker jag.
En 15-årig pojke har hotat att skada andra elever på skolan och polisen har uppmanat skolan att inrymma eleverna. När polisen kommer till platsen hittar de snabbt den misstänkte pojken. Men det vet inte Jenny Björnerud. Hon vet inte om hennes dotter sitter i trygghet eller om hennes liv svävar i fara.
Jenny Björnerud försöker att ringa dottern som sitter inlåst i ett av Mosstorpskolans klassrum, men samtalen går inte fram. Eleverna får inte ta emot eller ringa samtal. De måste sitta helt tysta. Det tar omkring en timme innan eleverna till slut får lämna klassrummen.
– En inrymning är traumatisk för eleverna, de vet inte vad som händer utanför dörren, och som förälder är det fruktansvärt jobbigt, säger Jenny Björnerud.
Hon beskriver händelsen som jobbig, både för henne och dottern.
– Men jag kan inte säga att jag är förvånad. Jag har haft tre barn som har gått på Mosstorpskolan, det har varit stökigt i flera år. Mobbning, skadegörelse och lärare som utsatts för hot av elever, säger Jenny Björnerud.
I februari i år rapporterade NT om hur skolan fick svidande kritik från Skolinspektionen – bland annat för att personalen varit passiv gentemot kränkande behandling. Enligt Jenny Björnerud har skolan i flera år genomsyrats av en toxisk kultur som flera rektorer misslyckats med att råda bot på.
– Jag tycker inte att ledningen har gjort tillräckligt. Det är tafatt. Lättja rakt igenom. Det görs inte tillräckligt. Klarar ledningen inte av att fixa problemet på egen hand får man ta hjälp från annat håll, säger Jenny Björnerud.
Hon har själv varit involverad i skolrådet. Hon upplever att skolan inte fått tillräckligt med resurser från kommunen för att vända kulturen.
– Från mitt perspektiv så är man lite bakbunden. Skolan behöver mer resurser än vad man får. Man måste göra insatser för att stoppa det destruktiva klimatet och vända elevernas attityd, säger hon.
Onsdagens händelse resulterade inte i några personskador, men Jenny Björnerud är rädd för att fler incidenter kan inträffa i framtiden med allvarligare konsekvenser. Om inte skolan lyckas byta riktning.
– Tack och lov slutade det inte värre denna gång. Jag är absolut orolig. Det skulle vara naivt att tro att något värre inte kan hända. Barn mår skit, rent ut sagt, och jag skulle inte bli förvånad om det fortsätter på det här sättet.
Jenny Björnerud tror att många föräldrar, utöver henne själv, oroats av onsdagens händelse. Hon tittar nu på andra skolor för sin dotter.
– Jag kommer att flytta min dotter till en annan skola, det är alldeles för otryggt för att hon ska kunna gå kvar, säger Jenny Björnerud.
Vad tycker du att skolan behöver göra framåt?
– Jag vill inte se en enda åtgärdsplan till, jag vill ha riktiga åtgärder som syns. Gör någonting! Sätt in väktare! Ta ansvar!