Fabrikschefen Linda Wit och HR-chefen Daniel Gustafsson framför den karaktäristiska fabrikssiluetten.
Escanaba, Quinnesec och Wisconsin Rapids. Fjärran orter med romantiskt kittlande namn. Samtidigt ett tecken på hur Billerud expanderar västerut, till USA. För oss, här på hemmaplan, förknippar vi emellertid Billerud fortsatt med Skärblacka. Precis som vi har gjort ända sedan 1870 när Skärblacka AB bildades för att starta massa- och papperstillverkning ett par år senare.
Idag är ett besök på Billerud en fascinerande tidsförflyttning mellan gammalt och modernt. Mellan industrihistoria och det senaste inom forskningen för en hållbar framtid. Fabrikens siluett är sig lik, det som däremot kan överraska den tillfällige besökaren är den högteknologiska labbverksamheten längre in på området.
Men vi tar det från början.
Kärnverksamheten är densamma. Nu som då.
Eva-Lena Strömberg framför en av pappersmaskinerna.
Tillverkning av pappersförpackningar i första hand. För mat och dryck, för konsumtion och lyxvaror, för industrianvändning och för läkemedel. Alla med sina speciella förutsättningar och utmaningar.
– Omställningen i samhället från plast till papper gynnar oss. Vi ligger rätt i tiden på så sätt. Utmaningen för oss är att ta fram papper som sluter lika tätt som plast. Det har hänt mycket inom utvecklingen genom åren. Folk säger att vi bara tillverkar papper, precis som vi gjort i alla tider. Men vi har lärt oss att utnyttja fibrerna bättre. Då kan vi också konkurrera med plasten, säger fabrikschefen Linda Wit.
I labb- och teknikverksamheter jobbar (från vänster) Sandra Cratz, Malin Hedström, Camilla Wennberg, Linda Åkerberg Petronio och Anna Kullberg.
– Omkring 64 procent av alla förpackningar Billerud säljer är avsedda för mat och dryck. Grunden är att de ska skydda innehållet och minska matsvinnet. Det är en stor miljöpåverkan och vi jobbar för hållbarhet. Samtidigt motsvarar läkemedelsförpackningarna bara fem procent av den totala försäljningen men ställer särskilda krav på tillverkningen. Vi vill ha rena, vita och glatta papper. Det måste vara rena fibrer som används. Jungfrufiber. Det duger inte med återvunna fibrer. Risken är för stor att det följer med smuts in i processen. Kraven är höga.
En klassisk siluett som har dominerat och präglat Skärblacka i många år.
I och med förvärven av de tre anläggningarna i USA för ett år sedan, finns nu Billeruds industrier på nio orter. Skärblacka är en av fem i Sverige och tredje största sett till antalet anställda. 730 jämfört med Gruvöns och Gävles 900. Finska Pietarsaari kompletterar listan.
Som alla står vid en pappersmaskin?
– Nej, verkligen inte, säger Linda Wit. Det är den gamla bilden. Att medarbetare har varit hos oss i alla år och hela tiden stått troget vid sin pappersmaskin. I själva verket har vi 130 olika yrken representerade på Billerud. Det är mycket roligare att prata om den kompetensutvecklingen.
Sektionschefen Eva-Lena Strömberg visar och berättar om maskinglättat papper.
I Skärblacka ligger produktionen på 460 tusen ton om året. Mycket fiber krävs. Billerud äger ingen stor andel egen skog utan köper in ved och flis från närliggande skogsägare och virkesleverantörer.
– Vedfibern är en viktig kugge i det globala cirkulära återvinningssystemet. Vi arbetar för att framtidens förpackningar ska vara hundra procent förnybara, säger Linda Wit.
Vi går över gården, mot pappersmaskinerna. Eva-Lena Strömberg, sektionschef för fyra av brukets maskiner, visar vilka som tillverkar vad. Alla har sin roll. Vid PM 7 gör hon en kort halt och berättar om produktionen av maskinglättat papper för medicinska förpackningar.
Vad är det för fläck? Sandra Cratz kollar den minimala fläcken i uppförstorat skick. Den visar sig vara ofarlig.
– För sprutor och operationshandskar till exempel. Även för mera vardagliga prylar. Alla har väl skurit sig någon gång där hemma och behöver ett plåster. Skyddspappret från den självhäftande delen av plåstret kommer från oss, berättar hon.
Vi går vidare till labben och den tekniska verksamheten. En kort promenad från pappersmaskinerna men en lång väg att färdas om man får för sig att jämföra de båda "benen" på Billeruds repertoar. Här mäter man till exempel papprets glans och fiberriktning, kollar barriärerna mot fett och fukt i pappret och testar olika beläggningar på pappret. Begreppet "high tech" gör sig bra.
På sina skärmar följer rullmaskinsoperatören Susanna Hauta att allt flyter, eller snarare rullar, som det ska.
På en datorskärm i en särskild del av labbet kollar Sandra Cratz, tillförordnad sektionschef Produktlab, en minimal fläck på en bit papper. En kund undrar vad det är. För blotta ögat är fläcken knappt märkbar. Det krävs en kraftig förstoring för att lösa gåtan.
– Harts från veden. Helt naturligt och ofarligt, säger hon.
Produktutvecklare Lars Wahlström kollar det egentillverkade pappret.
Besöket är slut. Det är först på väg ut genom grindarna man noterar skillnaden. Den klassiska odören som i alla tider har omgett "bruket" är borta. På 1990-talet började man samla in de illaluktande gaserna i ett slutet system för förbränning och sedan dess har lukten mattats avsevärt.
Camilla Wennberg demonstrerar kontrollen av papperskvalitén i labbet.