Bilen kör i hög hastighet när den plötsligt förlorar greppet om vägbanan. Tre ungdomar omkommer i olyckan.
– Jag reagerar fortfarande varje gång jag hör en EPA utanför, "nu kommer han hem", säger Carolina Ström.
Hennes son Lukas var en av de ungdomar som omkom i den tragiska trafikolyckan utanför Kimstad i maj förra året. Olyckan som för Carolina känns som en evighet sen, samtidigt som det känns som att det var igår.
Det är en av de andra mammorna som ringer Carolina Ström och säger att barnen har varit med om en olycka.
– Jag ringde till Lukas. Jag ringde jättemånga gånger men fick inte tag i honom, säger Carolina.
Hon och maken Magnus åker i ilfart mot olycksplatsen. De tror att det kanske är en EPA-olycka och att det kanske inte är så farligt. Men när de kommer fram till Kimstadsvägen blir de stoppade av polis. De får inte gå fram till den förstörda bilen.
Till en början var det svårt att ta in det som hade hänt. "Det är så ogreppbart", säger Carolina Ström.
– Då fattade vi vad som hade hänt, säger Magnus Ström.
– Men det var ändå svårt att ta in, säger Carolina Ström.
När ni förstod vad som hade hänt, går det att beskriva den känslan för någon som inte har upplevt det?
– Nej, det går inte. Det är bara ett mörker. Panik. Det går att säga det med ord men jag tror att ingen kan förstå känslan ändå, svarar Carolina.
Lukas Ström var 17 år gammal och läste fordonslinjen på Bråvallagymnasiet. Han längtade efter att få ta körkort och ville en dag köpa en Volvo 740.
Nästan åtta månader har gått sedan deras son Lukas miste livet och Carolina reagerar fortfarande när hon hör ljudet av en EPA. Lukas spenderade nästan all sin tid med att antingen köra i sin EPA eller med att mecka med den. Han drömde om att ta körkort och om att bli lastbilsmekaniker.
Under fredagen kom åtalet mot den man i 20-årsåldern som körde bilen som Lukas och de andra ungdomarna färdades i. Föraren åtalas för grovt vållande till annans död och grov vårdslöshet i trafik. Enligt åklagaren har han agerat med grov oaktsamhet och "visat uppenbar likgiltighet inför andra människors liv". Maxstraffet, om Tingsrätten skulle döma föraren för brotten, är 6 års fängelse. Men Carolina och Magnus hoppas på ett lindrigt straff.
Tre ungdomar omkom i trafikolyckan utanför Kimstad i maj. De var alla mellan 16 och 18 år gamla.
– Vår ståndpunkt har sedan dag ett varit att vi hoppas att han i alla fall inte får något strängt straff, säger Magnus.
– Vi förstår att han säkert kommer få något straff men vi hoppas i så fall på det mildaste. Det räcker med att han har sina tre kompisars liv på sitt samvete och ska leva med det resten av sitt liv, säger Carolina.
Magnus och Carolina Ström vill inte att den åtalade föraren får ett hårt straff. "Han har fått ett tillräckligt straff som det är", säger Magnus.
Sonen Lukas och föraren var vänner sedan flera år tillbaka och de delade intresset för bilar. Efter olyckan har Carolina och Magnus haft kontakt med föraren, som de upplever som djupt ångerfull.
– Folk får såklart tycka vad de vill. Vår åsikt är i alla fall att han har fått ett tillräckligt straff som det är, säger Magnus.
Enligt förundersökningen har föraren kört långt över hastighetsbegränsningen och haft däck som inte varit anpassade för årstiden. Känner ni någon ilska mot honom?
– Nej, det gör vi inte. Vi ser det som en olycka och en brist på konsekvenstänk, säger Magnus Ström.
Åtta månader har snart gått sedan Magnus och Carolina Ström förlorade sin sjuttonårige son Lukas i olyckan utanför Kimstad.
Carolina och Magnus säger att de vill låta lagen ha sin gång, men att de personligen inte vill att föraren ska få ett straff.
– Vi hoppas att han får ett lindrigt straff och klarar att ta sig igenom livet. Det är tillräckligt med tragedi med den här olyckan, det behövs inte mer, säger Carolina.
Under de månader som har passerat sedan olyckan har sorgen efter sonen Lukas blivit en del av vardagen. Den är alltid där, alltid närvarande, men Carolina och Magnus har lärt sig hantera den.
Lukas Ström, 17, älskade bilar och drömde om att få ta körkort, men sin 18-årsdag fick han aldrig uppleva.
– Vi har fått jättemycket stöd från folk som bor i Skärblacka. De har varit vänliga, kommit med mat och kollat hur vi har det, säger Magnus.
– Man såg att den här olyckan berörde många. Människor man inte ens känner har hört av sig och i början hade vi skytteltrafik från blomsteraffärerna hit, säger Carolina.
Magnus och Carolina Ström berättar hur de fått stöd från hela Skärblacka. "Människor man inte ens känner har hört av sig", säger Carolina.
Fortfarande så ser man då och då epor med namnet "Lukas" skrivet på lacken eller fordon vars framskärm sprejats i chockrosa, precis så som Lukas hade gjort på sin egen EPA. När Carolina ser de små hyllningarna till sin son, eller när vänner till Lukas hör av sig till henne, blir hon varm inombords.
– Lukas hade otroligt mycket kompisar, många fler än vad vi visste om, säger Carolina och fortsätter:
– Det bär mig jättemycket att de fortfarande skriver till mig och att de fortfarande pratar om honom.