Flugorna surrar i öronen och brännässlorna svämmar nästan över i det höga gräset. Men Linnea rör inte en min när hon barbent kliver genom snåren. Hon är ju uppvuxen på landet, ett riktigt barfotabarn. Här bland småkryp och grönska känner hon sig trygg.
– Vi har så mycket skog i Sverige men ändå är det så många som inte får uppleva den, det tycker jag är synd.
Linnea växte upp på släktgården Stjärntorp, 28 kilometer väster om Norrköping. I ett stort gult hus bodde hon med sin mamma och sin bror, Linneas pappa gick bort när hon var liten. På somrarna lekte hon i skogen och badade i sjöarna, det här ser hon tillbaka på med värme. Men för fem år sedan gick hennes mamma bort i cancer och i samband med detta fick hon, bara 22 år gammal, ärva gården ihop med sin storebror.
– Mamma hade förberett oss på detta, hon hade lärt oss det vi behövde veta om gården.
Efter sin mammas bortgång flyttade Linnea till Göteborg för att studera ekonomi och jobba på en kvinnojour. När studierna var avslutade och en examen i företagsekonomi var avlagd åkte hon till Centralamerika. En solig dag på Kuba fick hon en idé. På gården hon ärvt står många rum tomma och det finns gott om plats. Tänk om familjer som har det lite extra tufft skulle få komma till Stjärntorp? Idén sattes i rullning och när hon kom hem från resan startade hon föreningen ”Barfotabarn”.
– Man har ofta många idéer men man genomför dem sällan, man är för feg. Men det här bestämde jag mig för.
Linnea renoverade och rustade upp ett av husen på gården, startade en ideell förening och nu har Barfotabarn haft sin pilotsommar. Familjerna har hon kommit i kontakt med via Socialtjänsten, BUSS-teamet (Barn Ungdomar Social Samverkan) och Svenska kyrkan. Hittills har fyra familjer bott på gården, två åt gången i fyra dagar vardera. Det är nästan som ett litet vandrarhem i svensk och somrig landsbygdsmiljö. Familjerna får egna sovrum och så delar de på kökutrymmet. Barfotabarn står för skjuts tur och retur och alla aktiviteter under dagarna.
– Det har varit härligt att få ta del av deras upplevelse. Visst har det varit både bu och bä från familjerna. Här ute finns det mygg och flugor och ibland halkar man på grenar men så är livet på landet, vissa barn är lite ovana vid det och andra har tyckt att det varit de bästa dagarna i deras liv.
I sommar har volontärer, där ibland Linneas bror, kommit till gården för att umgås med familjerna och hitta på roliga saker ihop. De har byggt kojor, åkt på utflykter, plockat blåbär och grillat i solen.
– En del av föräldrarna har öppnat upp sig för mig och pratat om saker som känns tunga. Det känns riktigt häftigt att de har förlitat sig på mig, det är jag oerhört glad över, säger Linnea.
Hon vet vikten av en hjälpande hand när allting känns som mest hopplöst. Och hon strävar ständigt efter att kunna hjälpa andra som har det svårt. I höst bär det av till Ghana för att arbeta med kvinnorättsfrågor och sexualundervisning, men till sommaren kommer hon tillbaka till Stjärntorp för att välkomna nya familjer till gården.
– Jag stannar sällan upp, kanske är det för att jag inte vågar.
Men nu är Linnea stilla för en stund. Hon sätter sig i solen med en kopp kaffe i handen, slår på P1 i lurarna och njuter av sitt skogsparadis.