Det är onsdag, och första marknadsdagen i Skänninge. Officiellt drar marken i gång klockan elva på förmiddagen. Men en bra stund innan dess spankulerar spekulanter omkring bland öppna stånd längs Skänninges gator.
Här går också Kurt Ivarsson och Anders Jönsson. De är två av markens ideellt arbetande marknadsvärdar, en service som Skänninges marknadsnämnd håller med. I första hand för knallarnas skull, men också för besökarnas.
Beväpnade med en lista på ett hundratal försäljare har Kurt och Anders sedan klockan nio på morgonen gått runt och hälsat knallarna välkomna med en gratisbiljett till toaletterna och en anmälningsblankett till nästa års marken.
- Och så prickar vi av att de har kommit, att de är registrerade och har skyltar och skattepapper i ordning, säger Kurt. Vi svarar på eventuella frågor som de har, oftast om nästa års marknad. Sedan rapporterar vi tillbaka till marknadskontoret om någon knalle inte har kommit, så någon annan kan få platsen. I eftermiddag ska vi gå en vända och dela ut sopsäckar.
Kurt och Anders är med i Skänninge bridgeklubb, som genom ett avtal med marknadsnämnden får någon tusenlapp mot att ett antal medlemmar agerar marknadsvärdar. Kurt har patrullerat här ända sedan systemet med marknadsvärdar kom i gång för åtta, tio år sedan.
Kurt har vanan inne att hjälpa till på marknaden sedan många år. När han var pojke cyklade han in från Bjälbo till cirkusen som alltid uppträdde marknadens första kväll, för de ville ha hjälp.
- Och så fick man en fribiljett på ståplats som tack.
Kurt har gått samma sträcka alla åren, längs Mjölbygatan från kyrkan till Lilla Vallgatan. Många nasare återkommer år från år, och det blir många glada hälsningar längs vägen.
En sådan stamgäst på Kurt Ivarssons sträcka är Ethel Lindskog, som haft samma försäljningsplats på marken 33 år på raken. De senaste 15 åren har hon sålt läsglasögon. Här blir det mycket småprat när Kurt kommer.
- Vi åker inte runt så mycket nu när vi blivit äldre, säger Ethel som är 73 år.
- Men Skänninge marken går det inte att hålla henne ifrån, säger maken Allan. Som också är 73.
- Det är sådan ordning och reda här, säger Ethel. Det har aldrig klickat med någonting. Och så går det bra med försäljningen.
Det finns både ideellt arbetande marknadsvärdar, och sådana som är avlönade. Totalt handlar det om ett 20-tal personer som har hand om bestämda distrikt. De ideella får ta hand om de planerade arbetsuppgifterna. De avlönade får rycka ut när det blir problem.
Ett sådant problem den här dagen är att ett par Hallandsknallar som säljer trädgårdskonst tvingas byta plats. Den flyttningen är ett uppdrag för marknadsvärdarna.
Försäljarna Christer Andersén och Marek Bodulski är inte glada. De har haft plats vid stora marknadsstråket Mjölbygatan i några år. Nu får de flytta till en sidogata, och tycker inte att de har fått någon bra förklaring.
- De har fått en förklaring men de är väl inte nöjda med den, säger marknadschef Patrik Somansson. Vi tar oss rätten att flytta stånd som vi vill. I det här fallet har en affär byggt om just på den platsen, så det finns helt enkelt inte rum för dem. Det kan jag inte gärna göra något åt.
Kurt och Anders från bridgeklubben fortsätter sin promenad längs marknadsstånden. De hjälper en besökare som beställt varor i förväg av en försäljare, men nu inte hittar var själva marknadsståndet är.
- Att visa kunderna till rätta är också viktigt, säger Anders.
Och även om arbetet är ideellt kan det löna sig att vara marknadsvärd.
- Det händer allt att man får en liten present, kanske en påse choklad, säger Kurt. Och det har allt hänt att man blivit kompis med någon och fått rabatt också.