Jonna och hennes familj bor vid vägen mellan Skänninge och Bjälbo. Till Lindbladsskolan där Jonna går är det 1,7 kilometer. Det är 300 meter för lite för att Jonna ska få skolskjuts, enligt skolnämndens regler.
Men förra året, när Jonna skulle börja i förskoleklassen, spelade de där felande meterna ingen roll. Hon fick skolskjuts ändå, utan diskussion.
Nu har Jonna fyllt sju, och ska börja ettan i höst. Hennes mamma Åse Lindberg var övertygad om att Jonna skulle forsätta få skjuts. Men då kom ett brev från rektorn. Ingen skolskjuts till Jonna -- hon bor för nära skolan.
-- Jonna blev alldeles förskräckt, säger Åse. Men hur ska jag komma till skolan nu då? sa hon.
Enligt skolnämndens regler går det att få skolskjuts även om skolvägen är för kort, till exempel om vägen är farlig.
-- Men när jag ringde rektorn på Jonnas skola så sa hon att reglerna bedöms hårdare nu, berättar Åse. Och vår väg är inte tillräckligt farlig för att vi skulle kunna undantas från regeln.
Åse Lindberg håller inte alls med om att vägen skulle vara säker. Det finns knappt någon vägren att hoppa ut på när det kommer bilar, och det finns raksträckor som inbjuder till höga farter. Familjen bor dessutom just intill ett krön. Och här går mycket tung trafik.
-- Jag skulle aldrig släppa ut Jonna ensam här, absolut inte när hon är så liten, säger Åse Lindberg. Hon får inte gå där ensam utanför skoltid heller.
Åse Lindberg är själv rädd för att gå på vägen. Och hennes son blev nära nog nedkörd för ett par år sedan, när han cyklade längs vägen.
Enligt reglerna är det också föräldrarnas ansvar att se till att barnen kommer till skolan.
-- Jovisst, säger Åse Lindberg. Men vad ska jag göra? Jag har inget körkort, och ibland börjar jag jobba klockan sju på morgonen. Min man kan vara borta en hel vecka på jobb.
Enligt skolnämndens ordförande Elisabeth Moborg (s) måste fallet med Jonnas skolskjuts bero på att de riktlinjer som finns helt enkelt inte har följts tidigare.
-- Det har nog inte fungerat som avsett. Men i och med den nya upphandlingen ökar våra kostnader för skolskjutsarna så mycket, så måste vi följa de regler som finns.
Kommunen har alltså helt enkelt varit för snäll i sina bedömningar hittills. Och en del entreprenörer har också varit för snälla, och skjutsat barn som kanske inte skulle fått skjuts normalt. Elisabeth Moborg understryker dock att trafiksäkerhetsreglerna inte har ändrats. Det finns vissa kriterier som avgör om en väg är för farlig för små barn att gå, och den bedömningen görs utifrån hur varje ort ser ut, i samråd med polisen, tekniska kontoret, skolan och föräldrarna.
Om just Jonnas väg är farlig eller inte kan Elisabeth Moborg inte svara på. Det ligger på tjänstemännens bord, och de tjänstemännen fick Corren inte tag på under torsdagen.
Enligt Elisabeth Moborg tit-tar skolnämnden på nya möjligheter för skolbarnen att få skjuts. Det kan till exempel röra sig om att utnyttja tomma platser. Men det arbetet är inte klart ännu.
Kan du förstå att det känns märkligt att plötsligt inte få skolskjuts, trots att reglerna inte ändrats?
-- Jo, och det är ju under de kriterierna att riktlinjerna inte använts tidigare. Men vi får alltid klagomål på skolskjutsarna, varje höst. Det är något som berör, säger Elisabeth Moborg.
Åse Lindberg kommer att överklaga beslutet om att Jonna inte ska få skolskjuts. Och Jonna, hon vet vad hon tycker.
-- Jag är rädd för att gå på vägen.
Corren har sökt Lindbladsskolans rektor Margaretha Melin-Lorentzon för en kommentar, men hon gick inte att nå under torsdagen.