Det avslöjandet gjorde Torgny Lindgren när han i tisdags kväll framträdde på Skänningebiografen, inbjuden av biblioteket och föreläsningsföreningen.
- Den kommer att ta många års arbete i anspråk och sen är det nog slut, sa Lindgren och det verkade vara ett besked som publiken inte gärna ville ta till sig.
Torgny Lindgren har en omfattande och framgångsrik produktion bakom sig, men sa själv att det var resultatet av mer tillfälligheter än flit.
Den i Rimforsa bosatta författaren är också en driven estradör. Han intog scenen med naturlig pondus och varvade högläsning ur sina se- naste verk, Pölsan och Berättelser, med småprat med publiken.
Under högläsningen var den västerbottniska dialekten påfallande, men så har han också läst in sina böcker som följetonger i radio.
- Berättelser har inget hem på jorden. Berättelsen tillhör oss alla och rör sig med stor hastighet över jorden. Vi är kommunikationsmedel när vi berättar en historia, vi äger den inte, sa Torgny Lindgren och gav exempel på en av honom skriven historia som dykt upp på olika språk på olika håll i världen.
Han talade om också om att det självbiografiska inslaget i hans skrivande blir allt större ju äldre han blir.
- Visst är det märkligt att jag vid min ålder (65 år) minns episoder som jag trodde var glömda för länge sedan. Jag ser glasklart framför mig hur min mor kokar saft en varm julidag hemma i Norsjö, känner doften och minns exakt mönstret i hennes blårutiga förkläde.
Torgny Lindgren sa också att han i dag är glad över att hans förlag, Norstedts, inte gav upp övertalningsförsöken att samla hans berättelser i en volym. En kampanj som resulterade i boken Berättelser som kom ut i somras.