Bernt Svensson har sparat en Motala Tidning från 1960 med massor av butiksannonser och en artikel om Josef Ceders nya affärs- och bostadshus på Vadstenagatan.
Tiden verkar ha stannat i Svenssons pappershandel i Skänninge. Här finns en hög koncentration av småstadscharm. Få andra butiker har så mycket historia. Hela gatubilden längs Vadstenagatan utstrålar nostalgi. Och över huvud taget har historien kraftigt reducerat antalet affärer i staden.
– Det stämmer att det är ovanligt med en pappershandel nu för tiden, säger Bernt Svensson som driver butiken tillsammans med hustrun Lisbeth.
Deras kunder kommer inte bara från Skänninge. Inte främst från Skänninge, skulle man kunna säga. Många reser dit från Vadstena, Mjölby och Motala som blivit av med sina motsvarigheter till Svenssons pappershandel. Konkurrensen finns på nätet och lågprisvaruhus som ÖoB.
– Folk tror att det är billigare där, säger Bernt.
Vadstenagatan var Skänninges myllrande affärsgata förr – delvis tack vare dåvarande Systembolaget. Nu är det lugnare.
Men pandemiåret har faktiskt gynnat Svenssons. Omsättningen har märkbart ökat. Kunderna väljer butiker där man slipper trängas. Här är det sällan fler än en kund i taget. Fast det plingar flera gånger i dörren. Skänningebon Jonny Jonasson kommer in och vill köpa tobak.
Det finns nästan inga tobaksaffärer kvar, säger han och berömmer Bernts och Lisbeths butik.
– Här kan man betala med kontanter. Det borde vara lag på det, tycker Jonny.
Jo, kontanter är välkomna. Däremot inte kort. Bankerna tar för höga avgifter, tycker Bernt. Den som kommer in med tom plånbok kan dock välja swish. Fast även det kostar butiken avgift. Två kronor per köp.
Lisbeth och Bernt Svensson i Svenssons pappershandel som startades av Bernts pappa Evert 1948. Att ta kontanter är en självklarhet här. Däremot kan man inte betala med kort.
1948 tog Bernt Svenssons far Evert över Skänningebasaren och skapade Svenssons pappershandel. Då låg den tvärs över gatan. 1960 byggde Josef Ceder affärsbyggnaden längs Vadstenagatan. Svenssons fick en ny fin lokal. Intill låg den kombinerade cykel- och tv-affären. Motala Tidnings lokalredaktör Johannes Tjärrström hade kontor i huset. Även Bernt har skrivit i MVT, mest på sportsidorna.
1982 tog han över butiken från pappa Evert och mamma Gunborg. Evert var polioskadad och satt i rullstol sedan 20-årsåldern och det var ett evigt kånkande mellan affären och bostaden på övervåningen.
En sommar på 70-talet skulle Evert och Gunborg ta lite semester och en semestervikarie behövdes. Hon var 16 år och hette Lisbeth. Det var en lyckad rekrytering. Nu har hon och Bernt varit gifta i många år och har två döttrar i 40-årsåldern.
Bernt och Lisbeth Svensson i det kombinerade lagret/kontoret/fikarummet bakom butiken.
Kontorsmaterial är basen i försäljningen. Plus tobak med tonvikt på cigarrer och piptobak. Dessutom en del prydnadssaker. Omsättningen är låg. Men hyran är också låg liksom övriga omkostnader.
– Det händer att vi tar ut lite lön. Men vi har ju pensionen också, säger Bernt.
För honom är butiken en livsstil. Ingen annan bestämmer vad han ska göra. Lisbeth, som fyller 65 nästa år, är mer inne på att trappa ner på verksamheten.
– Man skulle vilja ta dagen mer som den kommer. Det är mycket jobb och dålig lönsamhet, säger hon.
Att någon av döttrarna skulle ta över tror de inte på.
– Pappa brukade säga åt mig och brorsan att skaffa riktiga arbeten i stället, skrattar Bernt.
Kunden Jonny Jonasson från Skänninge lovordar butiken när han kommer in för att köpa ett paket tobak.
Tre konkreta händelser har påverkat förutsättningarna för handeln i Skänninge. Systembolaget lade ner butiken tvärs över gatan. Linköpingsgatan stängdes av vid järnvägen. Östenssons flyttade till Tivoliängen. Hur corona-krisen kommer att påverka på längre sikt vet vi inte än. Skänninge stadshotell är ytterligare en öppen fråga.
Kanske finns retromiljöer som Svenssons pappershandel snart bara kvar i litteraturen.