Arkeologen Richard Hedvall har svårt att dölja sin entusiasm. Och varför skulle han göra det, när han och hans medarbetare fått så rikligt med historisk mylla under fötterna? Utgrävningarna längs järnvägen pågår för tillfället bara ett stenkast från Sankta Ingrids kloster.
- Det här är det största projektet någonsin som rör Skänninge. Genom de grävningar vi gör nu finns det goda möjligheter att höja kunskapsnivån om dess historia.
För närvarande håller arkeologerna till i korsningen mellan Motalagatan och järnvägen. Där håller ett tio meter brett och cirka 200 meter långt område på att undersökas.
De har hittat så kallade grophus, husgrunder från 1000- till 1100-tal. Det kan ha varit hantverkshus, kanske för de slavar till det stormannagods som kan ha föregått Sankta Ingrids kloster, tror Richard Hedvall. I en av husgrunderna låg en sländtrissa med typisk ornamentik för den tiden.
De har funnit ugnar från 1000- till 1300-talet och något som kan ha varit en stenbelagd väg. Den löper över utgrävningsområdet i sydvästlig till nordöstlig riktning.
Mycket av de kunskaper som finns om Skänninges historia härrör från en stadsmonografi från 1929. Den bygger på enbart historiska dokument och sträcker sig mycket sällan längre tillbaka än till 1200-talet, menar Richard Hedvall.
Att Skänninge var en maktfaktor mellan 1200- och 1300-talet är känt. Likaså har forskaren Claes Westling på landsarkivet i Vadstena kunnat visa att stadens befolkning var långt större på 1600-talet än man hittills ansett.
Skänninges betydelse på medeltiden kan ha varit större än vad som hittills antagits, tror Richard Hedvall.
- Det här måste ha varit frågan om en centralort redan på 1000-talet och ingen lantbebyggelse, säger Richard Hedvall.
De fynd som gjorts tyder i alla fall på det och att staden var mer utbredd i nordlig riktning.
Till detta kommer att en fjärdedel av Östergötlands runstenar finns i närheten, och de restes framför allt på 1000-talet.
Staden hade på den tiden med stor sannolikhet två stavkyrkor, Allhelgona och Sankt Martin. Båda var byggda på de högsta punkterna i trakten mittemot varandra vid Skenaån. Sankt Martin inlemmades med nunneklostret när Sankta Ingrids kloster byggdes på platsen. Från Sankt Martin kommer de enastående gravmonumenten som är utställda i Rådhuset. De är, liksom runstenarna, också från 1000-talet.
Richard Hedvall tror att kyrkorna har uppstått som gårdskyrkor till stormannagårdar, men att någonting sedan hände så att Skänninge fick en tätare bebyggelse.
Närheten till vatten var naturligtvis en tillgång för att få dricksvatten, anlägga kvarnar och som fortskaffningsmedel. Men de flesta städer som var samtida med Skänninge, som Söderköping och Sigtuna, låg vid större vatten än så, menar han.
Eventuellt var det en strategisk plats nära stormansgodsen Bjälbo, Högby och den gård som fanns före Sankta Ingrids kloster.
För att få svar på sådana frågor har projektet också en tvärvetenskaplig inriktning där en historiker, kvartärgeolog och ortnamnsforskare är inblandade.