Eva Öhrström är professor emerita vid Musikhögskolan i Stockholm. I helgen var hon i Skänninge och presenterade sin nyutkomna biografi över Adolf Fredrik Lindblad i samband med Lindbladsällskapets årsmöte.
– Medan Berwald är en hyllad och ofta spelad kompositör har Lindblad fallit i glömska. Det hänger ihop med att de representerar olika stilar. Den romantiska musiken från första halvan av 1800-talet har länge varit helt ute, menar hon.
Det finns dock ett litet hopp. Felix Mendelsohn, samtida med Lindblad och som den senare träffade i Berlin på 1820-talet, har börjat komma i ropet efter att även han ha varit ute i kylan. Så kanske...
Eva Öhrström doktorerade 1987 på kvinnliga svenska 1800-talskompositörer och kom i det arbetet i kontakt med Adolf Fredrik Lindblad. Han undervisade nämligen flera av dem i sin musikskola i Stockholm (som inte har något med dagens Adolf Fredriks musikskola att göra).
– Det var högsta mode bland högreståndskvinnor att spela klaver och även sjunga. Men det var inte tal om att verka yrkesmässigt som musiker för dem. Det handlade mer om sällskapsmusicerande i privata salonger. Några konsertsalar fanns heller inte i Sverige vid denna tid, berättar Eva Öhrström.
Även hovet hörde till Lindblads kunder, kronprins Oscar (sedermera Oscar I), som skrev "Sjungom studentens lyckliga dag", och prinsessan Eugenie var hans elever.
Lindblad föddes 1801 som oäkta son till en 17-årig bryggardotter i Skänninge. En moster var gift med en köpman i staden och paret tog hand om lille Adolf Fredrik. Styvfar Lindblad hade kulturella ambitioner och pojken skickades till Uppsala. Där fick han kontakt med tidens kulturpersonligheter som Geijer och Atterbom, vars kusin Sophie Kernell i Bleckenstad han gifte sig med.
Varför tycker du om Lindblad?
– Hans sånger är vackra och enkla och det finns en realism i dem. De handlar om livet i salongerna. Det var när jag forskade om kvinnornas musicerande jag märkte att flera sånger beskriver deras liv, berättar Eva som också förstått att han var en person med stark utstrålning.
– Fram till första världskriget var han en mycket känd tonsättare. Sedan dalade hans popularitet och han föll i glömska, i alla fall bland gemene man.
Varför tycker du att det behövs en biografi om honom?
– För att det inte funnits någon. Jag har planerat den här boken i 15 år. Det finns väldigt mycket material om honom men svår att hitta, bland annat finns inga pressregister att söka i under större delen av 1800-talet. Man måste söka på måfå.