Det råder platsbrist på Skänningeanstalten. Johan Molinder, anstalts- och häktningschef, berättar att fenomenet inte är nytt. Under hans fyra år som ansvarig har det varit platsbrist på anstalten. Fängelseprästen Lovisa Hagerfors berättar om klienternas mående till följd av överbeläggningen.
– Skänningeanstalten är planerad och byggd för strax över 200 klienter, men just nu har vi ungefär 300 klienter, berättar Johan Molinder, anstalts- och häktningschef i Skänninge.
Redan i december 2020 berättade Molinder för Corren att det ökade antalet klienter lett till att flera intagna fått dela rum med varandra. Vid tidpunkten hade anstalten en överbeläggning om 60 platser. Samma siffror gäller än idag, åtta månader senare. Anstalten har alltså fortfarande ett överskott på 60 klienter och flera av dem delar fortsättningsvis rum med varandra. Det finns också 27 häktesplatser på området.
Men förhoppningen är att i alla fall dubbelbeläggningarna ska komma att förändras till slutet av 2022, när två nya avdelningar med 48 platser vardera ska stå färdiga.
– Det byggs och planeras för att det inte ska vara dubbelbeläggningar framöver. De nya 96 platserna som byggs är vanliga rum, men ett antal rum kommer vara förberedda för dubbelbeläggningar om det skulle behövas, berättar Molinder.
När de två avdelningarna står klara kommer Skänningeanstalten ha plats för drygt 400 klienter.
– Det blir såklart också en utmaning. En sådan förtätning påverkar både arbetsmiljö, säkerhet, personal och klienter.
Samtidigt är den rådande situationen inte heller hållbar. Platsbristen påverkar anstalten på flera sätt och Molinder menar att den varit pågående under hans gångna fyra år som anstalts- och häktningschef.
– Fler personer på samma yta gör ju att det blir tätt, man stöter på varandra oftare och det blir lättare gnissel. Det här är ett nytt läge för kriminalvården och det gäller att hitta nya lösningar, arbetsformer och arbetssätt.
Till slutet av 2022 kommer Skänningeanstalten utvidgas med 96 nya platser.
Har platsbristen lett till ökat våld?
– Som ett direkt svar har hot och våld ökat, ja, men inte i någon dramatisk riktning och vi hanterar det.
Molinder beskriver en uppgång av antalet rapporter om hot och våld de senaste åren. Samtidigt bedömer han att Skänningeanstalten har god säkerhet.
– Vi har också blivit betydligt bättre på att rapportera vad som faktiskt händer. Vi vet i större utsträckning vad som händer och arbetar förebyggande. Vi kan fatta strategiska beslut utifrån det som rapporteras, säger han.
Johan Molinder beskriver Skänninges anstalt som en säker arbetsmiljö. Men han erkänner att antalet rapporteringar om hot och våld har ökat de senaste åren.
Innebär platsbristen en osäkrare arbetsmiljö för anstaltens anställda?
– Nej, det skulle jag inte säga. Vi jobbar väldigt mycket med säkerheten och vi kan inte se att dubbelbeläggningen i sig har påverkat den i större utsträckning. Det gäller att hela tiden fatta genomtänkta beslut, men det finns inget facit eftersom det som sagt är ett nytt läge. Men jag står för att kriminalvården är en säker arbetsmiljö.
Lovisa Hagerfors, fängelsepräst, vittnar om hur platsbristen påverkar klienterna. Hennes vittnesmål är tagna ur gruppsamtal med klienter där sekretess inte råder och klienterna dessutom varit medvetna om att berättelserna kommer föras vidare till Corren.
– Hos vissa finns det oro och rädsla över vem man kommer få dela rum med. En del upplever att de vill bryta mönster, men delar cell med någon som inte har samma avsikt. Vissa säger därför att kriminella kontakter kan öka i och med dubbelbeläggningen.
Lovisa Hagerfors har varit fängelsepräst på Skänningeanstalten i ett år.
Hagerfors beskriver att hon berörs av klienternas upplevelser.
–Det finns förståelse från klienter om det ansträngda läget som råder på övergripande nivå, men oavsett detta så påverkas förstås klienter av den här situationen. En del har även berättat att de vaknar med panikångest mitt i natten och inte kan andas, berättar hon.
Fram till dess att de nya avdelningarna står klara arbetar Skänningeanstalten nu aktivt för att underlätta för sina klienter. Det berättar Molinder.
– Frågan om platsbristen tar upp all vår tid på olika sätt. Det är en konsekvens av den här ansträngda beläggningssituationen. Vi sitter varje morgon och försöker lösa det här logistiska pusslet.
Skänningeanstalten är en klass 2-anstalt med plats för drygt 200 intagna. I dagsläget har anstalten dock ungefär 300 klienter.
Vad gör ni konkret för klienternas skull?
– Vi försöker hela tiden att utveckla ett kvalitativt innehåll i verksamheten, vad gäller både utbildning, arbete och annan typ av aktivitet.
Överlag tycker Molinder att Skänningeanstaltens verksamhet funkar bra.
– Jag hävdar med bestämdhet att vi driver en väldigt trygg och bra verksamhet. Vi jobbar väldigt hårt för att hantera det här utifrån de förutsättningar vi har och det är klart det är utmanande, men jag vill inte beskriva en alarmerande situation, slår han fast.