Det går att uppfatta Skänninge med drygt 3 000 invånare på olika sätt.
En pessimist betonar ortens många tomma butikslokaler och att allt fler officiella funktioner flyttats till Mjölby. Sedan Skänninge stad i början av 1970-talet gick upp i Mjölby har orten sakta men säkert utvecklats till en stilla sovstad där människor bor medan de arbetar på andra orter.
Fritidsaktiviteterna har utarmats vilket gör orten perfekt för folk som vill ha lugn och ro och som tycker livets mål och mening är att ansa den egna rosenrabatten. Att Telia inte ens ville ha med namnet Skänninge i telefonkatalogen får vi ta med jämnmod. Det finns det som värre är.
En optimist betonar den pittoreskt vackra småstadsmiljön vilket gör tillvaron översiktlig och hanterlig. Folk träffas på gatorna, känner igen varandra och hälsar.
Historiens vingslag återfinns i bygdens absoluta närhet och med gemensamma krafter och investeringar skulle det gå att göra Skänninge så intressant att orten prickades in av turister. Och även om det går lite knackigt för handeln så går det desto bättre för de större arbetsgivarna.
Skänningeanstalten expanderar och KA Wiking pratar försiktigt om nyanställningar i liten skala. Ett stenkast från torget har ett nytt vandrarhem öppnat i polisens gamla arrestlokaler. Nog finns det folk som tror och satsar på Skänninge.
En statistiker skulle konstatera att det finns 160 företagare i Skänninge plus ett par hundra bönder. Detta gör inte bygden till någon industristad men då flera av företagen har kopplingar till transport och förvaring av jordbruksprodukter så har Skänninge utvecklats till något av en knutpunkt för den regionala jordbrukssektorn.
Vilken syn möter en besökare som gör sig besväret att svänga in till centrala Skänninge och parkera på torget?
Det är två stora byggnader som dominerar torget. Dels det stora nästan vitglänsande rådhuset från 1770 som är byggt i franskinfluerad klassicism. I byggnaden huserade en gång kommunens starke män. Numera fungerar huset som stadsmuseum och turistbyrå.
Vrider man på sig ett kvarts varv så framträder det pampiga stadshotellet och för en turist skulle en kopp kaffe eller matbit vara en given aktivitet om det bara varit så att hotellet stod öppet för spontangäster året om.
I torgets tredje sida gapar tomma skyltfönster från en tidigare skoaffär. Intill ligger Nya blomsterhandeln vars namn är något missvisande med tanke på att det i lokalen sålts blommor sedan 1933. Då blicken vandrar vidare ser man Charlottas modebutik och slutligen det numera nedlagda konditoriet Dixie.
Torgets återstående inramning består av Slöjdmagasinet där det länge pågått total utförsäljning då verksamheten är under avveckling. I längan finns också ett apotek och så ytterligare en klädbutik, Ekipé.
Helhetsintrycket blir att torget är klassiskt vackert men ack så ödsligt och magert gällande utbud.