”Inget naket i år heller! De som tänkt sig att ta en titt på lätt- eller avklädda flickor på årets Skänninge marken blir åter grundligt besvikna.” (Corren 7/8 1991.) Strippor? ”Synden har inte nått Skänninge sedan 1988 och de som nödvändigtvis ska se någon form av show får nöja sig med Axels tivolis motorcirkus.” Motorcirkus? Där ska också ha funnits spådamer, då i början av 1900-talets sista decennium. Spådamer?
För övrigt är utbudet sig likt, konstaterar Correns reporter på plats, då, 1991. ”Det som fanns i fjol och förfjol finns även i år.”
Men det som fanns då finns inte nu. Och redan då var elefanterna försvunna. Och stripporna.
Några år senare, 1995, kunde Bert Tybäck, innehavare till Tybäcks motorcirkus, konstatera att cirkusens dagar var räknade. Han menade sig förvalta en utdöende tradition, den riktiga marknadskulturen. ”Förr kom människor till marknaderna för att bli underhållna av akrobater, tyngdlyftare och andra. Personer som var skickliga på att utföra sin konst. Nu är det mest karusellerna och försäljningsstånden som lockar. Ädel konst har ersatts av tingel-tangel.” (Corren 4/8 1995.) Bert Tybäck behövde inte rådfråga någon spådam för att se in i framtiden. Han behövde bara se sig omkring.
Om den "riktiga" markndskulturen då var utdöende så är den numera död – och det sedan länge.
Men Skänninge marknad lever, mår bra och hålls som vanligt första onsdagen och torsdagen i augusti. Och det är en stor marknad. Sveriges största och äldsta. Fast störst påstår sig visst också Kiviks marknad vara. Numera tycks marknaderna marknadsföra sig främst genom sin storlek. Si och så många knallar, si och så mycket yta. Huruvida storleken säger någonting om utbudet är en annan sak, för trots att man följer en rak gata kan det kännas som om man går runt i cirklar.
Ingrid Claesson och hennes väninna, Barbro, minns motorcirkusarna och kabaréartisterna. Barbro började besöka marknaden redan som barn, på 1930-talet. Senare arbetade hon som nöjeskontrollant på marknaden, hon såg till att knallarna inte tog upp mer plats på gatorna än vad de hade betalt för.
– Tiderna förändras, säger Ingrid Claesson. Nöjen av den typen som brukade finnas på marknaden finns inte längre, det finns ingen efterfrågan. Dessutom är det så mycket regler nu för tiden. Så som marknaden ser ut nu tror jag att det kommer fortsätta att se ut, så länge den finns kvar. Det här är vad folk vill ha.
En gång blev Ingrid spådd på marknaden. Många barn skulle hon få, fick hon höra. Men det blev bara två.
– Som nöjeskontrollant fick jag gå gratis på cirkusföreställningarna, säger Barbro.
Hon kommer ihåg elefanterna. Cirkusparad med elefanter i täten var återkommande marknadsupptakt långt in på 1950-talet. Men Elefantupploppet har hon inte hört talas om.
– Vad säger du? I Rådhuset? Där jobbade ju jag.
Redan 1806 fanns det en elefant på Skänninge marknad. Elefanten gav namn åt Elefantupploppet den 11 augusti samma år. Preussaren Jean Baptiste Gautier anlände till Skänninge marknad med sin cirkus, som bland annat hade en elefant att visa upp. Elefanten visades inne i Rådhuset – i en sal på andra våningen.
Men den marknadsbesökande allmogen tyckte att kön var för lång och priset för högt, och att en utlänning skulle komma och tjäna pengar på deras marknad väckte starka känslor. Irrationen var stor och när någon krossade ett av rådhusets fönster var upploppet snart igång.
Sedan dess har skänningeborna lyckligtvis blivit mindre trångsynta. Bland skåpbilarna som står parkerade bakom marknadstälten är många utlandsregistrerade.
Elefanten var den första att visas i Sverige. Årstafrun, Märta Helena Reenstierna, såg elefanten när den visades i Stockholm. ”Han var docka blott en unge, ehuru mot andra Djur vi sett, ganska stor”, skriver hon i sin berömda dagbok.
Som ekonomisk term syftar "marknad" på förhållandet mellan tillgång och efterfrågan, och efterfrågan brukar i sin tur bestämma utbudet. "Marknad" som i Skänninge marknad betyder någonting annat, men betydelserna är ändå besläktade med varandra. Skänninge marknad som vi känner den i dag är ett resultat av vad marknadsbesökarna har efterfrågat de senaste 25 åren. Det är besökarna själva som har skapat marknaden. Och besökarna är samhällsmedborgare, precis som alla andra, formade utifrån samhället som vi själva har format.
Skänninge marknad har förändrats eftersom vi medborgare och samhället som vi lever i har förändrats. I de flesta fall till det bättre, men i andra fall också till det sämre.