Gustav Bäck har länge tänkt engagera sig i Missing People. När Mattias Borg försvann i Ljungby i början av december gjorde Gustav verklighet av tanken och blev medlem i föreningen. Idag är han patrulledare.
– För min del handlar det om att en mamma ska få tillbaka sin son, att en bror ska få tillbaka sin bror, att en familj ska få tillbaka sin familjemedlem... Alla försvunna personer ska få komma hem, på ett eller annat sätt, säger Gustav Bäck.
34-åringen har vuxit upp utanför Skänninge, men bor sedan snart tio år tillbaka i Ljungby, varifrån Mattias Borg försvann den 5 december 2020. Försvinnandet fick Gustav att engagera sig i Missing People.
– När Mattias försvann bestämde jag mig direkt för att ge mig ut och leta. Jag har en sju- och en treåring hemma och pappakänslorna sa till mig att jag var tvungen att hjälpa till, minns Gustav.
På kvällen fick han höra att Missing People skulle börja söka efter Mattias och han bestämde sig då för att bli medlem i föreningen. Idag är han patrulledare.
Vad ska man tänka på när man är ute och letar efter en försvunnen person?
– Först tänker jag på det praktiska, som bra kläder. Men sedan ska man också ha i baktanke att man kanske kommer hitta en avliden person. Det är ingen bra idé att ge sig ut om man har dåligt hjärta eller epilepsi, för det är väldigt pulshöjande. Man går på helspänn hela tiden. Tänk om han ligger bakom det här trädet? Hur reagerar jag då? Vad gör jag då med min grupp? Det är jätteläskigt, men det måste göras. Om mina barn, min fru eller någon annan anhörig till mig hade försvunnit hade ju jag hoppats att folk hade hjälpt mig leta.
Det är viktigt att ha i åtanke att risken finns att man finner en avliden person under Missing people-sökningar, berättar Gustav Bäck. På bilden syns han iklädd orange väst och ryggsäck på magen.
Sedan Mattias försvinnande för drygt åtta månader sedan har Gustav och hans svärfar varit ute och letat efter honom varje ledig stund de haft och med tiden har Gustav fått god kontakt med Mattias anhöriga. När han berättar om det blir hans röst darrig och det hörs att gråten är nära.
– Det har hänt att jag suttit hemma hos dem, pratat och gått igenom kartor. De gråter, man själv gråter... Sådana minnen kommer jag aldrig att glömma. Det är så känslosamt.
Hurdan är känslan när man söker efter en person utan resultat?
– För mig är det jättefrustrerande. Man börjar ifrågasätta sig själv. Vad gör jag för fel? Kan vi göra på något annat sätt? Är vi på rätt plats?
Har du någonsin tappat hoppet om att ni kommer hitta Mattias?
– Nej. Vi ska hitta honom, säger Gustav bestämt.