-- Vi har förberett oss, så att vi orkar äta upp allt det här, säger några av kvinnorna som har samlats runt ett av kaffeborden.
Det är en populär tillställning där 41 av de cirka 70 medlemmarna strålar samman en ljum måndagskväll.
Det gammaldags kafferepet är dock en nymodighet i föreningens 70-åriga historia. Från början var föreningens huvudsakliga uppgift att sticka strumpor, tillika hjälm- och knäskydd åt kristidens svenska soldater. Något som i alla fall Bojan Pettersson minns, för hon har varit med ända sedan 1939. Numera behöver kvinnorna inte längre hålla soldater stridsdugliga, i stället står modevisning, samhällsinformation och underhållning på kommande höstprogram.
Och så kafferepet förstås, som hålls i Sandbergsgården i Skänninge. Gården är numera museum, sommartid visas den för allmänheten och i övrigt kan den användas som festlokal. Här bodde Skänningeprofilen Ulrika Sandberg mellan 1869 och 1938. Hon skänkte gården, med trädgård och allt, till hembygdsföreningen. Sedan har ytterligare donationer tillkommit och blivit en samling som visar hur ett 1800-talshem kunde se ut.
Dagen till ära har flera av gästerna klätt sig lite gammaldags, och värdinnorna har tagit på sig vita förkläden. Det är varmt och stimmigt, precis som det ska vara på kafferep. Här skulle Pippi Långstrump kunna trivas även om hon inte hittar någon tårta att stoppa huvudet i.
De sju sorters kakorna har värdinnorna bidragit med. Stor beundran väcker rånen. Att baka dem är en tidsödande syssla, och det krävs ett rånjärn som Inga-Britt Berglund köpte på julmarknaden i Vadstena för 24 år sedan.
Kaksortimentet har hittills varierat år från år, och sammankallande Maj-Britt Carlsson har denna gång sett till att blandningen blir den passande.
Anita Brodd är husmodersföreningens ordförande och dagen till är i en elegant svart sjal med långa fransar. Hon hälsar kvinnorna välkomna och peppar dem inför 70-årsjubileet 20 september.
Sedan fortsätter samtalen runt kaffeborden. Vad de pratar om är de lite hemlighetsfulla med. Förutom att de tycker att Corren skulle komma till Skänninge oftare, att fotografen borde har tagit bilder på de finast utklädda också och att det snart är dags för medeltidsmarknaden. Några klagomål på slarviga hembiträden, såsom Pippi fick ta del av, blir det däremot inte.