Den 6 september 1999 fick 53-åringen akuta ryggproblem. Han fördes från Skänningeanstalten till Motala lasarett där läkare undersökte honom. Undersökningen visade att mannen haft ont i ryggen de senaste 30 åren. Besvären hade nu dock förvärrats markant. Någon medicinsk förklaring till mannens besvär kunde inte läkarna ge.
53-åringen vände sig till försäkringskassan och yrkade livränta som kompensation för att han numera bara kan arbeta 25 procent. Som skäl angav mannen att ryggbesvären hade ökat markant under fängelsevistelsen i Skänninge. Enligt honom var orsaken att sängen på anstalten varit alltför hård för hans rygg.
Försäkringskassan ansåg dock inte att den medicinska utredningen hade visat att mannen fått några nya skador i ryggen på grund av fängelsevistelsen och avslog begäran. Försäkringskassan konstaterade också att mannen inte hade deltagit i något arbete på anstalten. Han hade inte heller råkat ut för någon olycka.
En försäkringsläkare påpekade att sängar med "normal hårdhetsgrad" i allmänhet är bättre för ryggen än många så kallade bekväma sängar. Enligt läkaren saknas det vetenskapligt underlag för att hävda att hårda sängar skulle kunna framkalla bestående skador på ryggen.
53-åringen var missnöjd med beslutet och vände sig till länsrätten i Linköping med ett överklagande. Ännu en gång anförde han att de dåliga sängarna på anstalten måste ha orsakat hans akuta sjukdomstillstånd. Som en alternativ möjlighet angav 53-åringen att anstaltens dåliga skor kunde ha utlöst de bestående besvären.
Länsrätten skriver i domen att mannen var sjukskriven för ryggbesvär redan när han togs in på Skänningeanstalten. Det akuta sjukdomstillståndet inträffade efter några veckors vistelse i fängelset då han inte hade arbetat.
Länsrättens slutsats är att skadan varken kan ha orsakats av hårda sängar eller dåliga skor och någon livränta har mannen därför inte rätt till.