- Det här är ett väldigt fint fynd, säger runforskaren Helmer Gustavson från Riksantikvarieämbetet i Stockholm.
- Det är inte så vanligt att man hittar sådana här blybleck. Totalt känner vi endast till ett 20-tal i Sverige, så det är bara att gratulera arkeologerna.
Blecket är cirka två och en halv gånger tre centimeter stort och en till två millimeter tjockt. På fram och baksidan har någon ristat in ett 60-tal millimeterhöga runor, troligtvis med en skarp liten kniv.
Helmer Gustavson berättar att arkeologerna hittade blyblecket i en grav i dominikanernas klosterkyrka i samband med utgrävningen i Skänninge inför det planerade dubbelspåret.
- Föremålet är lite skadat, så hela inskriften finns inte med. Mycket går dock att läsa utan vidare. Det som är intressant är att texten inte är på latin, utan på folkspråket.
Enligt Helmer Gustavson är inskriften på blyblecket sannolikt en bön för den döda, troligtvis Ave Maria.
- Fast jag är inte bergsäker. Först måste jag undersöka det i mikroskåp, säger han och påpekar att blecket är svårt att datera exakt, men att det helt klart är från medeltiden.
- På den tiden ansågs bly vara en magisk metall. Dessutom var bly lätt att få tag på, eftersom det byggdes mycket kyrkor där bly bland annat användes till fönsterspröjs.
Helmer Gustavson säger att den som fick med sig blyblecket i graven antagligen var en framstående person i samhället.
- Eventuellt kan det ha ristats åt en kvinna som har ett namn där efterdelen slutar på -frid, påpekar han och säger att runorna visar på det.
Att han tror att det rör sig om just en kvinna är att det framför allt är i kvinnogravar liknande fynd har gjorts. Han säger att det finns teorier om att just kvinnorna var mer intresserade av den nya tron och att de därför gynnade kyrkorna. Det hände att kvinnor testamenterade mark och andra medel som de själva disponerade över till kyrkan, vilket det kunde bli bråk om efter deras död.
Varför lades ett blybleck med en inristad bön ner i graven?
- Under medeltiden var det viktigt med förböner för de döda. Förbönerna skulle underlätta det vidare ödet för själen.