På 1700-tal skalades en utbuktande del på norrsidan bort. En sakristia, ett kapell och ett förrådsutrymme som ursprungligen varit vapenhus men som sedan blev kornbod.
– Vi har tagit upp ett litet titthåll, säger arkeologen Rikard Hedvall som beskrivning på det avsnitslade området utanför nordöstra hörnet av kyrkan.
Rikard Hedvall, som arbetar för Arkeologerna (kopplat till Statens historiska museer), säger att länsstyrelsen avgör om det ska bli mer än ett titthål. Först ska Rikard diskutera saken både med länsstyrelsen och pastoratet.
Det behöver läggas ny dränering runt Vårfrukyrkan. Behovet är stort för vattnet rinner inte undan.
Fuktskadorna märks. Inne i kyrkan är väggputsen väck på remsor stora som skoltavlor på norrsidan.
– Det har grävts här ute för att lägga ner åskledare, avlopp och dränering. Till sist blir det inget kvar av lämningarna om allt ska grävas sönder, säger Rikard Hedvall om varför det nu ansetts läge för att göra en så kallad förprojektering innan det ska läggas ner rör på nytt.
Stannar förprojekteringen vid "titthålet" ska de nya dräneringsrören förhoppningsvis ändå inte förstöra mer än vad som redan är förstört, för de läggs ganska ytligt.
Rikard Hedlund vet sedan tidigare vad som funnits på norrsidan om den befintliga tegelfasaden, men han får inte ihop det för i fasaden finns det tydliga spår av två stora öppningar ut mot norr.
– Fler och fler frågor dyker upp medan man står här. Det är det roliga med arkeologi, att det är ett sådant detektivarbete.
Att kyrkan varit utbyggd längre åt norr är inte bara ett antagande. Det finns avbildat på ett kopparstick från 1600-talet.
Vårfrukyrkan invigdes 1306. Sedan tidigare fanns Allhelgonakyrkan, men när tyska hantverkare kom till staden i slutet av 1200-talet byggde de efter tyskt mönster en egen kyrka vid stadens torg.