Carl Selling fyller på i hydropressen där krossmassan ska bli must. 10 kilo äppelkross blir cirka 6 liter must.
Mat i Mjölby
Odlingen invigdes så sent som i somras och har så klart inte gett någon skörd den allra första säsongen. Men Carl och Anna-Karin mustar andras inlämnade frukt.
– Det har varit stort gensvar. En kund frågade om han fick komma med lite äpplen. Det visade sig vara 260 kilo. Det blev 45 3-literslådor med must, berättar Carl.
Riktigt så mycket har inte Sussie Åhlund och Fredrik Överstam när de bromsar in bilen utanför musteriet. De lastar ut kassar med bland annat röda Ingrid Marie.
– Vi har bara två träd men det blev en hel del frukt, berättar Sussie.
Antingen kan man köra en äppelsort åt gången, eller så blandar man till en "blend".
Väl inne i musteriet ska frukten tvättas, krossas och pressas. Carl och Anna-Karin låter oss smaka två olika satser. Den ena är krispigt syrlig som ett torrt vin med inslag av rabarber. Den andra är söt och mustig.
– Smaken beror på sort och hur mogen frukten är, säger Anna-Karin.
Det sista steget i processen är pastörisering. Juicen hälls i en apparat som hettar upp den till cirka 90 grader så att eventuella bakterier dör innan den hälls i tre-liters plastpåsar som paketeras i lådor.
Sussie Åhlund från Motala bär in sin frukt på Envalla gårds musteri. Hon har två äppelträd, Ingrid Marie och en sort som hon inte vet vad det är.
50 kilo är minimum som kan lämnas in för att man ska få med sig sin egen must hem. Det ger åtta till tio bag-in-boxar. Där håller sig musten fräsch i två år. Öppnad förpackning håller sex veckor.
Det är ett i hög grad manuellt och fysiskt arbete att musta äpplen, trots att det är maskiner som gör det tyngsta jobbet. Anna-Karin Selling matar på i krossen.
Carl slår ett slag för svenskodlade äpplen. Santana, Discovery, Holsteiner Cox och Dabinett är några av de äpplesorter som Envalla har satsat på.
– Sverige har ett perfekt klimat för att odla äpplen. Ändå äter vi bara 22 procent inhemsk frukt.
Om tre till fyra år har de egna äpplen att musta, och i framtiden kanske det blir cider. Tanken är inte att allt frukt ska krossas. Carl och Anna-Karin kommer även att sälja äpplen.
– Vi vill leverera svenska äpplen till skolbarnen i kommunerna runt omkring.
Äppelodlingen i bakgrunden på Envalla gård utanför Vallerstad är nyplanterad och ger inga äpplen än. Musten görs av inlämnad frukt.
Musteriet är än så länge ett fritidsprojekt. Anna-Karin jobbar som arkitekt och ritar sjukhus, Carl är kommunikatör på LRF.
– Det är skönt att ha något mer fysiskt att göra också, säger han.
Projektet fick – trots landsbygdsstöd – en tuff start med skenande inflation på grund av krig och lågkonjunktur. Hälften av äppelträden planterades i juni när det var snustorrt i marken. Inte förrän i mitten av juli kom regnet – en stressig start för plantorna. Som tur är har de droppbevattning i odlingen. Fyra bisamhällen ska sköta pollineringen.
Utan bin ingen frukt.
Det sista steget på Envalla gårds musteri är pastörisering. Juicen hettas upp till cirka 90 grader och fylls på i plastpåsar till bag-in-box.