Corren har träffat projektledaren för nya Skänningeanstalten, Sten-Åke Lövdahl, och diskuterat idéerna bakom den nya anstalten som håller på att växa fram på östgötaslätten.
Skänningeanstalten ser i dag ut som en stor byggarbetsplats och flera av de gamla bostadsbarackerna ser spöklikt tomma ut.
- Det är ganska mycket som är provisoriskt just nu, förklarar Sten-Åke Lövdahl.
Det är inte heller konstigt med tanke på att förändringsarbetet och byggnationen av de nya lokalerna inte ens kommit halvvägs.
Ett nytt bostadshus står klart tillsammans med tillhörande verksamhetslokal. Sedan tidigare är också det nyinvigda häktet färdigt, men mycket återstår. I dag har anstalten femtio öppna platser och 36 slutna i form av häktet. I slutändan kan det bli det tredubbla.
Om utbyggnaden går enligt planerna ska Skänningeanstalten stå helt klar senhösten 2006. För att kunna driva en verksamhet med 216 platser kommer anstalten att behöva nyanställa mellan 70 och 80 personer de kommande åren.
- Vi har ett beslut på att vi ska bygga tre hus till med tillhörande verksamhetslokaler. Med 36 intagna per hus skulle det tillsammans med häktet bli 180 platser, säger Sten-Åke Lövdahl. Men vi har reviderat vår ansökan och föreslagit att vi ska ha 216 platser istället, men något beslut har inte fattats ännu, poängterar Sten-Åke Lövdahl.
- Det låter kanske som en liten skillnad mellan 180 och 216 platser, men det skulle passa betydligt bättre till det fassystem som ska ligga till grund för verksamheten.
Placeringen av de intagna i olika faser är kärnan i den nya verksamheten i Skänninge. Sten Åke-Lövdahl förklarar vidare hur det är uppbyggt.
- Det kommer att bli en vårdkedja där vi inledningsvis utreder klientens grad av motivation till förändring. Därefter placeras han in i rätt fas och sedan är det upp till klienten att avgöra om han ska avancera till nästa fas genom att jobba aktivt med sig själv och sina problem.
Klienterna i de olika faserna ska inte ha någon kontakt med varandra. De ska bo, arbeta och studera i olika lokaler och de ska ha olika tider i matsalen och på rastgården. Detta för att de grövre kriminella inte ska inverka negativt på mer skötsamma klienter. Dessutom är tanken att små grupper ska skapa en mer personlig relation mellan vårdarna och klienterna.
Sten-Åke Lövdahl förklarar att ju högre fas klienten befinner sig i desto större frihet och egenansvar får klienten, med egen matlagning, städning och tvättning som inslag.
- Det faller sig ganska naturligt att ju mindre kraft klienten behöver lägga på motivationsarbete, desto mer tid kan ägnas åt självständigt arbete.
- I dagens kriminalvård handlar det mycket om att bestraffa de intagna om de missköter sig. Men jag tror att vi också måste ha instrument för att ge belöning då en intagen gör vad som är rätt, säger Sten-Åke Lövdahl och förklarar att detta synsätt kan komma att finnas med i en ny kriminalvårdslag som just nu utreds.
I teorin låter det enkelt att hjälpa de intagna att förändras men i verkligheten är det allt annat än lätt. Trots det dystra utgångsläget vill Sten-Åke Lövdahl se möjligheterna.
- Det finns tyvärr många inom kriminalvården som inte är friska och stora grupper av klienter som inte är lätta att motivera. Men jag tror att om man kan erbjuda en trygg miljö, där inte destruktiva intagna styr och ställer, där det ges möjligheter till positiva förändringar, så kommer många att ta chansen.
Ambitionen för den nya anstalten är att ligga i framkant inom alla aspekter av verksamheten.
- Vi försöker samla de senaste kunskaperna och rönen om vad som anses vara progressiv kriminalvård i en och samma myndighet. Det gäller inte bara vården utan också organisationen och personalen
- Vi har tagit en preliminär kontakt med beteendevetenskapliga institutionen på Linköpings universitet och tagit de första stegen mot ett samarbete, avslöjar Sten-Åke Lövdahl.
- Vi hoppas kunna få hjälp med att både utveckla innehållet i vår verksamhet och att utvärdera våra insatser.
Kriminalvården har blivit en het debattfråga efter den senaste tidens uppmärksammade händelser. Sten-Åke Lövdahl vill vidga perspektivet.
- Jag tycker att debatten som rasar kring den svenska kriminalvården är förenklad och många har orealistiska förväntningar. Kriminalvården ska som sista anhalt på några år eller månader lösa problem som föräldrar och samhället inte lyckats med tidigare.
- Jag känner att det vore intressant om media kunde belysa djupare vad det innebär att jobba med kriminalvård.