Marknaden smög igång på onsdagsmorgonen och vid tiden för invigningen klockan 11, pågår handeln för fullt. Trängseln infinner sig. Alla tar för sig. Det är bara kajorna som än så länge sitter lite avvaktande på rad längs Vårfrukyrkans taknock. Undrar om de vet vilken matfest de har att se fram emot?
Morgonens regn har strilat klart. Värmen stiger och den höga luftfuktigheten gör att Skänninge får ett nästan tropiskt klimat. Jackor förpassas ned i barnvagnar och bärkassar. Skjortknappar lossas ett par hål mer än vad som är snyggt. Men det spelar mindre roll. Marknadsgatan är inte direkt någon catwalk.
I en jättestor apelsin står juicekungen. Hans leende blir bredare i ungefär samma takt som kvicksilvret stiger i termometern. Bakom den rojalistiska titeln finns engelsmannen Steve Butler. Från en orange kiosk i apelsinform säljer han färskpressad juice. Det är en klimatberoende affärsverksamhet som den här sommaren hamnat i en djup konjunktursvacka.
- Lite sun wouldn´t skada, säger Steve Butler på svengelska. Han hoppas på ett trendbrott i och med Skänninge marken.
Till Sverige har juicekungen tagit omvägen om Mallorca. Där träffade han en svensk flicka. Flyttlasset gick norrut och längs vägen införskaffades apelsinkiosken. En märklig syn då den fraktas på kärra mellan sommarens festivaler och marknader.
- Något skall man göra, and here I am, selling apelsinjuice i Skänninge.
Apelsinkungen och hans kiosk tillhör onekligen de mer iögonfallande, lite modernare inslagen i marknadsbilden. I jakten på flanörernas uppmärksamhet kan det kanske vara bra att sticka ut, men de flesta knallarna håller sig till beprövade marknadstraditioner. Vinnande koncept år efter år.
T-shirtar funkar alltid, liksom solglasögon och plastgevär som smattrar. Mirakelknivar, disktrasor och rengöringsmedel är en kategori för sig. Försäljare med mikrofon och högtalaranläggning som är hej och tjenare med alla, smörjer potentiella kunder med klämkäcka argument.
Dansbandsskasetter ser man bara på marknader. Enligt all logik borde de ha passerat bäst föredatum, men fortfarande tycks det finnas ett visst sug efter Dansparty 12 från 1989.
Som en helig kvarleva från riktigt gamla marknadstider finns godisstånden. Vissa av dem andas nästan 1800-tal. Inte godiset förstås, men atmosfären. En gång om året får östgötarna chans att handla klassiskt godis från exempelvis Mariannelunds karamellkokeri. Då passar de på.
Att få en plats på Skänninge marken är inte alltid det lättaste. Speciellt inte om man är ute i sista minuten. Lite vid sidan av huvudgatan finns det provisoriska marknadskontoret i en blå arbetsbarack.
Där är kön lång frampå förmiddagen. Vissa har stått sedan sju på morgonen.
En del knallar har slagit sig ned i gräset, men reser sig så fort dörren till marknadskontoret öppnas. Det gäller att vara påpasslig om man ska få en plats i sista minuten. Ute på gatan strömmar allt mer folk till och en viss otålighet infinner sig i ledet. För varje minut som går missar knallarna potentiella kunder.
Miguel Alfaro har åkt ned från Stockholm med bagaget fulllastat med tillbehör till mobiltelefoner. Tre meters marknadsplats kostar 680 kronor per dag. Pengar han gladligen skulle betala om han bara kunde få en plats.
-- Jag skulle snart tjäna in den summan och resekostnaden direkt säger han med en blick ut mot kommersen.