På söndag 22 augusti visar Riksantikvarieämbetets arkeologer fornlämningar, kyrkor och utgrävningar. Dels i Linköpingstrakten, dels i Skänninge med omnejd.
Utgrävningen av Sankt Olofs kloster visas på plats mellan klockan 10 och 14. Detta är enda tillfället eftersom närheten till järnvägen gör det olämpligt att ha återkommande visningar där.
Turistbyråerna har information om de övriga visningarna. Mer material om utgrävningarna finns på www.raa/uv.
Traditionell utgrävningsteknik i kombination med markradarundersökningar håller på att ge en mycket bra bild av hur klosterområdet vid Munkgärdet kan ha sett ut. Mycket tyder på att en liten kulle intill har varit självaste Biskopsholmen, en vattenomgärdad medeltidsborg.
- Vi har nått ett fantastiskt bra resultat, säger projektledaren Rikard Hedvall.
Skänninge är en riktig guldgruva för arkeologerna från Riksantivarieämbetet. Sommarens utgrävningar har gett ytterligare information om hur medeltidens liv och leverne kan ha tett sig.
Grävningarna har koncentrerats till området längs med det planerade dubbelspåret som tangerar bostadsbebyggelsen i det nuvarande Skänninge i nordsydlig riktning.
Här kan man både tala om tur och otur. Otur att delar av klosterruinen redan förstörts av den gamla järnvägssträckningen. Tur att det tack vare dubbelspåret nu finns möjlighet att utforska en remsa av klostergrunderna.
Hanna Menander visar runt bland de murar och husgrunder som grävts fram längs med spåret. En källargrund träder fram med trappa och nischer som kan ha fungerat som ljusinsläpp.
Den del av anläggningen som har grävts fram passar mycket väl ihop med den övriga där väggarnas omfång har karterats med markradar, enligt Hanna Menander.
Hon håller upp en skiss som tagits fram baserad på markradarundersökningen och förklarar hur den kan tolkas. I mitten finns den rektangulära klosterträdgården omgiven av åtminstone fyra byggnader. I norr den del som delvis grävts ut låg kök och matsal, det som kallades refektorium. I väster lekbrödralängan, och i öster munkbostaden, dormitorium. Och i söder den största byggnaden, själva kyrkan, delvis ligger den under en stor lada.
Dispositionen stämmer väl överens med andra dåtida kloster, möjligen kan det också ha funnits en skrivstuga, skriptorium, någonstans inom komplexet.
Elisabeth Näsström håller på att gräva fram ett skelett som ligger rätt nära ytskiktet. Det diskvalificerar den som munklämning. Kroppen måste ha begravts där långt senare, kanske av någon som kände till att detta har varit en helig plats. Strax intill visar fynden på rester från en klockgjutningsplats, bland annat har arkeologerna hittat gjutformar och bronsklumpar.
Norr om klostret längs rälsen fortsätter utgrävningen in i det som kallas Dyhagen. Där har Magnus Stibéus denna regniga sommar haft det tvivelaktiva nöjet att gräva och delvis är groparna vattenfyllda. Han är ändå rätt så nöjd eftersom han just har varit på jakt efter diken, men medeltida sådana. Och de har han hittat.
Vad som kan vara så upphetsande med diken kan tyckas svårförståeligt, men just dessa kan ge information på flera sätt. Dikena kan vara avgränsningar mellan olika egendomar. De kan också ha varit ett sätt att styra om Skenaån som här har haft ett meandrande flöde, det vill säga har flyttat sin flodfåra allt eftersom.
Mitt emot på andra sidan järnvägen ligger en liten kulle. Den har inte ingått i utgrävningarna. Däremot har den genomsökts av markradar vilket har stärkt teorin att detta kan ha varit en medeltidsborg. Radarbilderna visar att det finns rester efter otaliga stenhus i holmen, och mycket tyder på att detta kan ha varit Linköpingsbiskopens befästa gård.
Radarbilden visar upp ett plockepinn-mönster där fyrkanter i olika riktningar kan urskiljas. Magnus Stibéus förmodar att åtminstone två byggnadskomplex funnits på platsen vid skiftande tidpunkter, på ett ställe uttyder han att det kan ha funnits ett torn. Mellan fyrkanterna är det tomt på sten, vilket kan tyda på att husen har varit täckta med tegelvalv. Det styrks också av att det är gott om tegelrester på ytan av kullen. Något andra har velat tolka till att det har varit ett tegelbruk.
Bland de medeltida fynden finns bland annat stengodskrus från Tyskland, svenska silvermynt, en järnnyckel, en pilspets, en kam och en bennål. Fynden är en god hjälp vid dateringen och ger information om hur den medeltida människan levde.
Det har med andra ord varit en givande sommar för de tio arkeologerna i Skänninge. Likaså arrendatorn av området, Skänningebon Åke Orsenius har rycks med av entusiasmen, enligt Rikard Hedvall. Även om han också har anledning att sörja. Huset där han bott sedan 1930 ligger för nära det planerade dubbelspåret och är det enda i Skänninge som måste falla för grävskoporna.