Genast ska sägas att Mikael verkar gammeldags på ett positivt sätt. På ett socialt sätt. Han berättar att han, som är ensamstående ("jag är gift med mitt jobb"), gärna använder sitt eget hem som en mötesplats i församlingen.
Mikael har ingenting emot att bjuda hem konfirmandgrupper och syföreningar till sin blivande femrumslägenhet på 115 kvadrat som han hittat på Trädgårdsgatan centralt i stan.
Han vill leva prästgårdsliv på det gamla, öppna sättet - utan att ha en prästgård som han hade i Söderköping.
- Jag har vant mig vid det sättet att leva, så jag har medvetet valt att hyra en stor lägenhet, jag vill ha kvar det livsmönstret.
En bidragande orsak till lägenhetsvalet är också, medger han med ett leende över läpparna, att han heller inte vill göra sig av med några av sina drygt 2 000 böcker.
Mikael Eriksson växte upp i Vidingsjö i Linköping där det kyrkliga intresset vaknade. Han prästvigdes när han var 27 år efter sex års studier i Uppsala och ett halvår i Prag.
Kyrkoherdens mamma är tjeckiska och kom till Sverige från dåvarande Tjeckoslovakien i samband med Pragvåren 1968.
Halvåret med de teologiska studierna i Tjeckien var Mikaels andra sväng i sin mammas hemland. Direkt efter gymnasiet jobbade Mikael ett år där som engelskalärare.
- Det var jättekul att få komma ut och pröva sina vingar och lära sig en ny kultur. Jag kände att jag ville lära mig mer om min mammas rötter. Jag känner mig som 100 hundra procent svensk och dessutom 50 procent tjeck. Det är som en bonus, det tjeckiska.
Det slumpade sig så att Mikael i Ostrov (nära Karlsbaden) fick traggla engelska med både småknattar, ungdomar och vuxna. De yngsta var inte mer än fem-sex år och Mikael fick förstås ta till olika undervisningsmetoder för olika grupper och det berättar han roat om.
- Jag är väldigt fascinerad av rollen som förmedlare, säger han och glider sedan över på resonemang om de utmaningar som möter en präst och det han eller hon ska förmedla.
Kyrkans tro är, säger Mikael Eriksson, att alla människor bär med sig en erfarenhet av Gud.
- Det är en pedagogisk utmaning att kunna få varje konfirmand att se detta, säger han.
Konfirmandarbetet ser han som en av de mest spännande uppgifterna i en prästs mångskiftande agenda. I Söderköping, där han gjort sina flesta prästår, prövade han med framgång den typen av mellanting av äventyr och teater som heter lajv. Han blev personligen intresserad av detta som tonåring.
- Att lajva är att sy medeltida kläder och sedan ge sig ut i skogen och tillsammans med andra skapa äventyr. Det ges inga repliker utan bara förutsättningar och det förekommer inga åskådare.
En variant på detta rollspel som han också prövat i konfirmandarbetet är, berättar han, bordsrollspel. - Då sitter man runt ett bord och agerar i fantasins värld, när man lajvar lägger man till kläderna och agerar med hela kroppen.
Eftersom det medeltida arvet är levande i Skänninge gör sig Mikael en illusion om att rollspel med fotfäste i medeltiden borde kunna locka just här.
- Jag har letat på nätet och sett att det funnts lajv i Skänninge förut, säger han glatt.
Kyrkan i Skänninge bjuder redan nu till våren in dem som går i sexan och sjuan till en slags väpnarskola.
- Riddaren har en väpnare som hjälper honom, förenklar Mikael vad det handlar om.
88 procent av de som bor i Skänninge pastorat tillhör Svenska kyrkan. Mikael tror att de allra flesta av dem också identifierar sig med Svenska kyrkan. Däremot är det inte så många som räknar sig till "kyrkfolket" och det skulle han vilja ändra på.
- Jag vill få det dithän att man ser kyrkan som en naturlig del av sitt vardagsliv, ett socialt nät, en trygghet, mer än närvaro på söndagens gudstjänst.