Visst, våren är två saker. Sol och värme, men även detta att höra motorcyklarna knattra, sade vårtalaren Kenneth Lindström när han äntrade scenen på Väderkvarnsbackarna i gammeldags mc-mundering. Den omstridde prästen hade fått en ny uppgift att fylla och det gjorde han med övertygelse.
-- Det luktar och bullrar. Det är alldeles underbart att åka i kortegen när det sitter och står folk längs hela vägen.
Sångarbröderna och brasan må förlåta. Vacker sång och ymnig eld ger visserligen den stämning som är valborg för oss alla. Det som fick tusentals gå man ur huse till just Skänninge är motorcykelkortegen, och det som får många av dem att stanna kvar till sena timmen är fyrverkeriet. En välvald kombination, kan tyckas, där traditionstyngt kryddas med publikfriande nytt.
Redan vid infarten till Skänninge syntes att det var något särkilt på gång. Bilarna stod parkerade med nosen mot Linköpingsgatan. Där i fyrhjulsdrivet på första parkett, satt Gun och Lars Berggren från Hogstad. Det behövdes något mer än valborg som drar, och det var bilar och motorer. Drömmen om amerikanerna finns kvar, det tyckte de som var med när det begavs sig i raggarsvängen på 1950- och 1960-talen.
Mer i verklighet än dröm lever Christer Yngve och Agneta Gustavsson som just skaffat sig en Dodge Lancer. Dessutom är de medlemmar i den nystartade Skänningebaserade bilklubben Road devils. Idén att starta klubb kom till förra sommaren när allt fler bilburna började samlas på Skänningekafét Dixie under tisdagskvällarna. Nu har klubben 36 medlemmar, berättade Christer Yngve. Klubben hoppas på fler, framför allt att gubbarna som har gamla amerikanare stående i garage och lador ska visa sig. Han vet att de finns. Vadan detta nymornade bilintresse?
-- Folk längtar tillbaka, kanske, är hans teori.
Men valborgskvällen var det motorcyklarnas tur att glänsa.
Som alla andra stod Christer och Agneta med barnen Juliette, Teodor och Oscar vid vägkanten för att beundra cyklarna och heja på kompisarna.
Vadstenatjejerna Alexandandra och Linda Johansson var där med Madeleine Andersson och föräldrarna. Det är något de brukar göra -- just för att få titta på de fina motorcyklarna.
-- Valborgsfirandet har betydelse för att göra orten mer känd. Det är roligt att se så mycket folk, man borde se till att de inte kunde ta sig härifrån.
Det tyckte Bernt och Lisbeth Svensson, Skänningebor som också driver pappershandeln. Den svåra situationen för de lokala handlarna har vänt lite grann, tyckte Bernt Svensson, hoppet står till att fängelsets utbyggnad och dubbelspåret ska få fler att bosätta sig på orten.
Gruppen Tidelines från Mjölby spelade framåt natten och drog både gamla och unga. Fritidsgårdens arrangemang med film och tacos efter fyrverkerierna lockade däremot inte ner särskilt många från Väderkvarnsbacken.
Problemen med ungdomar och fylla på valborg i Skänninge har minskat de senaste åren.
Efter fyrverkerierna framåt tolvtiden fanns det dock gott om båda delarna, enligt nattvandraren Kerstin Karlsson. Men ungdomarna var än så länge glada och lugna, däremot fick en misshandlad kille hjälp av nattvandrarna framåt småtimmarna. Kerstin Karlsson var nöjd med att så pass många nattvandrare hade ställt upp och patrullerat både Skänninge, Mjölby och Mantorp.
Fyrverkeriet brukar kallas Östergötlands största, och i år inleddes det med något alldeles extra. En eldtext i vitt och blått som hyllade Skänninge IK och dess 100-årsjubileum.
Några nyblivna EU-medborgare från Litauen fanns också på plats.
Tyvärr kunde de inte nog med engelska för att förklara hur de hamnat där.
Men en annan besökare visste med sig att brasor numera tänds i flera av Östergötlands litauiska vänorter.
Det finns gott hopp om valborgstraditionerna, nu när de till och med går på export.