Kontura international har på uppdrag av kyrkonämnden (kyrkans arbetsgivare i Skänninge) kartlagt den psykosociala miljön inom Skänninge pastorat.
Tidigare långtidsvikarierande kyrkoherden Kenneth Lindström får ensidigt skulden för att det blev en förtroendekris mellan honom som chef och den övriga personalen. En förtroendekris som ledde till att kyrkonämnden i höstas inte förlängde hans förordnade som kyrkoherde.
Däremot arbetar han kvar som vanlig präst i pastoratet på en komministertjänst.
- Syftet med denna rapport är som jag ser det inte att få fram sanningen utan istället verkar det ha handlat om att få en hypotes bekräftad, att det är jag som utgjort problemet. Jag trodde att konsulterna skulle gå till botten med saker och ting och vända på alla stenar. Det har man inte gjort, säger Lindström med behärskad besvikelse till Corren, och delvis syftande på att det fanns stora problem i pastoratet långt innan han blev kyrkoherde.
Det han finner ytterst förvånande är att ingen från personalnämnden har intervjuats. Han har under sina tre år som kyrkoherde haft att göra med tre personalnämndsordförande, Carina Jönsson, Olof Irander och Miko Månsson, som han jobbat nära ihop med, och känt stöd från.
- Men nu finns inte personalnämnden kvar. Alla utom en avgick ur nämnden i protest över hur jag blivit behandlad, konstaterar Kenneth Lindström.
Enligt konsultrapporten, som är utförd av Allan Steen, är det just ledarskapet som har brustit i Skänninge. Det finns således ingen speciell knepig kultur, stridiga grupperingar bland personalen, eller starka informella ledare som försvårar eller omöjliggör arbetet som chef.
Lindström tillskrivs en hel räcka med ofördelaktiga egenskaper som chef, ett är "oförmåga att lyssna in andras synpunkter".
Kenneth Lindström själv säger att han bara sjönk ihop när han fått konsultrapporten förelagd sig. När han undslapp sig "Ja, jag är kanske olämplig som chef", kontrade Allan Steen med:
"Nej, tvärtom, du är en alldeles utmärkt chef, men inte i Skänninge!"
- Då höll jag på att trilla av stolen, säger Lindström till Corren.
Han fick höra att han var kreativ, nyskapande och pådrivande.
Allan Steen förnekar dock att han skulle ha uttryckt sig så som Lindström säger. Samtidigt säger han att Lindström har en hel del chefsegenskaper som ofta är uppskattade ute i arbetslivet, men att hans ledarstil inte har fungerat i Skänninge, och att han måste lära sig att hantera relationer på ett annat sätt.
Att ingen från personalnämnden intervjuats förklarar Allan Steen med att konsultföretaget framför allt varit intresserat av den nuvarande situationen, för att kunna vara framåtblickande, och att det då känts som mindre viktigt att tala med förtroendevalda som lämnat sina uppdrag.
"Det är entydigt och uppenbart att personalen saknat förtroende för sin tidigare chef och att insatser för att förändra relationen inte bedömdes som meningsfulla. Då också kyrkonämnden konstaterat väsentliga brister framstår beslutet att inte förlänga förordnandet som en naturlig åtgärd", heter det i rapporten.
Kenneth Lindström slår inte bara från sig kritiken. Han tror att han gått för fort fram ibland, och att han själv då inte räckt till för att hinna med att förankra och motivera besluten både hos de förtroendevalda och hos personalen.
Har du tappat lusten att jobba kvar i Skänninge pastorat?
- Det är klart att jag tittar på andra jobb, det gör jag ju, men jag har inte bråttom att lämna Skänninge. Jag känner ett väldigt folkligt stöd, kanske till och med mer än förut.
Kenneth Lindström har lång erfarenhet av chefspositioner från sitt tidigare "civila liv" och stänger inte dörrarna för att söka nya chefsjobb, men säger att det är inget som är viktigt för honom.
- Jag är intresserad av ett jobb där mina gåvor kan tas tillvara och det jag gör blir uppskattat.