Stängsel med taggtråd, varningsskyltar om larm och skymmande skog. Inte undra på att folk tror att det handlar om militära hemligheter i de gigantiska byggnader som anas från Vadstenavägen strax utanför Skänninge.
Men här döljer sig varken stridsvagnar, vapengömmor eller ens ett centralupplag för arméns hudsalva.
Här finns nästan 9 000 kvadratmeter lageryta med högst världsligt gods som svenska företag inte har egna lokaler för. Bland annat används Skänninge som mellanlager för produkter "på väg", mellan två företag.
Fast visst finns det också kunder vars lagerbehov fortfarande omgärdas av viss diskretion, däribland svenska myndigheter som till exempel Jordbruksverket.
Men den delen är försvinnande liten mot hur det var från början.
När anläggningen byggdes 1979 var det som krislager i regi av Överstyrelsen för civil beredskap, ÖCB. Själva lagret var inte hemligt, men vad som lagrades och i vilken omfattning var omgärdat av sekretess.
- Det handlade om importerat råmateriel för industrin, allt från metaller till plast och gummi som skulle kunna behövas i det svenska näringslivet i händelse av importstörningar, eller i värsta fall krig, berättar Lars-Åke Lindh, produktionschef i Svenska Lagerhus AB.
Det är det företag som förvaltar bland annat de fem stora lagerbyar i landet som finns kvar sedan ÖCB påbörjade avvecklingen av sina lager i slutet på 80-talet och slutligen avyttrade hela förrådsdelen.
Svenska Lagerhus bildades efter andra världskriget och har sitt ursprung i en statlig myndighet vars uppgift var att ordna beredskapslager för livsmedel. Svenska myndigheter blev de givna kunderna som lagrade allt från känsliga livsmedel till sjukvårdsutrustning. Allt självgående, diskret och inget som basunerades ut till höger och vänster eftersom det var krislagring.
Men hotbilden förändrades och allteftersom myndighet efter myndighet avvecklat sina beredskapslager, har de stora lagerbyarna gapat mer och mer tomma.
En del myndigheter, till exempel Räddningsverket, sköter sina nödvändiga lager för egen maskin.
Socialstyrelsen är fortfarande kund, även om det inte lagras någonting för just den beredskapen i Skänninge.
Kvar finns Svenska Lagerhus som i dag är allt annat än något beredskapslager, men fortfarande lider lite av sitt halvhemliga arv.
- Det är onekligen en omsvängning att gå från en sekretessbelagd verksamhet som aldrig behövt saluföras till att numera behöva slåss på den öppna marknaden, konstaterar Lars-Åke Lindh.
Han hävdar att det finns en god marknad.
Långtifrån alla företag har råd eller ambitionen att ha egna lokaler för tillfälliga toppar, mellanlager eller långtidslager.
I förråden på Skänningeanläggningen finns för närvarande en del tomma utrymmen.
Å andra sidan finns det andra ställen i landet där Svenska Lagerhus måste hyra in lokaler för att hitta lagerplats åt alla.
Lars-Åke Lindh är placerad i Skänninge eftersom han bor i Mjölby, men jobbet är minst sagt rörligt och han befinner sig ofta på resande fot över hela Sverige.
På plats i Skänninge finns dock alltid Alf Pettersson som har totalkoll på varenda lastpall i de åtta 1 100 kvadratmeter stora lagerbyggnaderna.
Han kan ju inte direkt klaga på stökiga jobbarkompisar ...
- Det är lugnt och jag rår mig själv, slår han fast.