En enig kyrkonämnd i Skänninge pastorat har skrivit till kommunstyrelsen och uttryckt sin stora oro över kommunens planer på att av besparingsskäl banta jourstyrkan för stadens deltidsbrandkår från fem man till två.
Minskningen innebär att det inte går att göra några rökdykarinsatser, oftast att likställa med livräddning, förrän räddningstjänsten i Mjölby stöter till. Då är det, menar Skänningeborna, för sent.
De hävdar att det tar 12 minuter för räddningstjänsten i Mjölby att ta sig till centrala Skänninge medan deltidsbrandkåren i Skänninge klarar detta på mindre än 5 minuter.
Stig Sjöstrand, kyrkonämndens ordförande, säger att det i första hand är människorna i Skänninge som kyrkonämndens ledamöter tänker på. Men engagemanget bottnar också i värnet om Vårfrukyrkan, en unik nygotisk katedral från 1300-talet, flera medeltida landsbygdskyrkor, samt den sammanhållna trähusbebyggelsen i centrala Skänninge.
Det finns över 300 träkåkar i Skänninge och nio av tio av dem har getts ett kulturhistoriskt skyddsvärde.
"Det hör kulturmiljön till att husen är byggda tätt intill varandra med smala gränder emellan. Skulle det uppstå brand i något av dessa kvarter är risken att hela kulturmiljön förstörs oerhört stor. De små husen skulle brinna ner snabbt, och branden skulle lätt sprida sig vidare", skriver kyrkonämnden och vädjar till kommunstyrelsen att bevara brandkåren i Skänninge i nuvarande omfattning.
Stig Sjöstrand är riktigt kritisk:
-- Om vi i Svenska kyrkan här i Skänninge skulle behandla våra medlemmar lika illa som Mjölby kommun behandlar sina invånare hade vi inte haft många medlemmar kvar. Är inte Skänningebornas liv lika mycket värt som Mjölbybornas?
Vårfrukyrkan har en stomme av tegel och sten men med gamla oersättliga inventarier av trä och annat material som helt skulle förstöras av en brand, däribland en världsberömd orgel.
Kyrkan är försäkrad för 75 miljoner kronor varav 20 miljoner rör inventarierna, men vikarierande kyrkoherden Maija Edler tycker att det är mindre intressant.
-- De skador som en brand skulle förorsaka i kyrkan går inte att mäta i pengar. Det är helt andra och oersättliga värden som går förlorade, påpekar hon.
Maija Edler tycker också att det är viktigt att kyrkan lyfter fram andra perspektiv än det i dag så förhärskande ettåriga budgetperspektivet, som ibland dessutom blir krympt till kvartalsperspektiv, inte minst i näringslivet.
-- Kyrkan måste kunna ha ett vidare perspektiv och se till helheten. Det är så kortsiktigt tänkt att försämra brandsäkerheten i Skänninge, det finns sådan djupa historiska dimensioner som därmed riskerar att gå förlorade, tycker hon.
Rolf Båvius, kyrkorådets ordförande i Bjälbo, en av landsbygdsförsamlingarna i pastoratet, pekar förstås också på värdet av att ha ett säkert brandskydd för Bjälbo medeltida och riksbekanta kyrka.
Han tycker inte att det känns betryggande att den ska vila i händerna på Mjölbys heltidskår, som har en brandstation som ligger i fel ände av stan sett med Bjälbo- och Skänningeögon.
-- Jag hade en brand i torken hemma för ett antal år sedan. Det blev kritiskt, men det var släckt och klart när Mjölby kom tack vare deltidsbrandkåren i Skänninge, säger Rolf Båvius.
Kyrkans företrädare anser att det finns besparingsalternativ. Ett är att titta på möjligheten att minska ner fordonsparken inom räddningstjänsten som de inbillar sig är i paritet med stora regionstäders.
"Nedläggningen av brandkåren har vållat debatt i Skänninge nu under en längre tid. Det betyder oro och otrygghet för de boende. Vi vill se Skänninge växa och utvecklas. Planer på detta finns, till exempel utbyggnad av pendeltrafiken som kan göra Skänninge till en mera attraktiv stad att bo i. Sådana planer är svåra att kombinera med nedläggning av resurserna som brandkåren", skriver kyrkonämden.