I slutet av 2022 anställdes Emil Ahlquist som chef på Skänningeanstalten. Hans uppgift var att nyanställa mer personal till fängelset som var under utbyggnad och kraftigt ökade antalet anstaltsplatser.
– Det kändes att det var ett ansträngt läge. Jag hade samtal med medarbetare som pratade om en tystnadskultur, säger han.
Anställda vågade inte prata om missförhållanden, av rädsla för repressalier. Personalomsättningen var skyhög. Nästan hälften av de omkring 350 anställda byttes ut på ett år.
– Orsakerna till att de slutade var flera, till exempel schemat. Men flera angav också värdegrunden. En dålig kultur i personalgruppen, säger Emil Ahlquist.
Underbemanningen ledde till mycket övertid. Incidentrapporterna, HR-ärendena och JO-anmälningarna var många. Det fanns inget skyddsarbete på anstalten, närmaste skyddsombud satt på annan ort.
Vi träffar Emil Ahlquist tillsammans med en kriminalinspektör, fackliga ombud och huvudskyddsombud i ett konferensrum inne på Skänningeanstalten. Under 2024 pekade olika medier på allvarliga problem på arbetsplatsen, med mobbning, sextrakasserier och aggressivt bemötande mellan anställda och mot klienter. Radions grävprogram Kaliber hade en serie, och Corren intervjuade i två omgångar missnöjda kriminalvårdare.
Emil Ahlquist tycker att mediabilden är sned. Nu vill fängelset visa att åtgärder har vidtagits, olika utbildningsprogram har satts igång och personalgrupper har organiserats om.
Han visar en powerpoint-presentation. På den första bilden står det med stora bokstäver ”OK Vi har problem!”. Sedan följer en lång rad med insatser som gjorts och som fortfarande görs: internutbildningar för att bygga team, öka gruppdynamiken och förbättra bemötandet.
Introduktionsutbildningen har gjorts om. Instruktörer började utbildas på ett nytt sätt i höstas. Skyddsombudet David Andersson är nöjd med förändringen:
– Jag upplever att den tagits emot väl av de nya och att alla är överens om att jobba tillsammans. Tidigare har det funnits två olika läger om hur man ska agera. Nu är vi mer nära varandra och mer överens om hur vi ska jobba, säger han.
– Arbetar vi på det sättet så skapar vi en miljö där klienterna vet tydligt vad som gäller. Alla får samma information och det blir mindre risk för konflikter.
Robin Wallin som är kriminalvårdsinspektör håller med:
– Det går inte att få en säker arbetsmiljö om man bara tänker på säkerhet när man möter människor. Man måste också tänka på bemötande. Båda tankesätten behövs, säger han.
En annan åtgärd kallas ÅJS, vilket står för "åskådarens roll i ett jämställt samtalsklimat". Där samlar man deltagare från olika arbetslag till en diskussion om bemötande och dialog. Hittills har 200 medarbetare varit med, och målet är att alla ska delta.
– Vi måste stötta varandra, och synliggöra dåligt agerande. Om man ser mobbning på arbetsplatsen har man ett ansvar att agera. Precis som andra har ett ansvar om det drabbar mig, säger Robin Wallin.
– Det har varit så framgångsrikt att vi fått frågan om att stötta andra enheter regionalt, säger Emil Ahlquist.
Kontrollgruppen är i och med den nya organisationen borta vilket Sveriges radio var först med att berätta om. De som ingick i den är nu vanliga kriminalvårdare på respektive hus.
Anstaltschefen vänder sig mot att problemen skulle bero på just kontrollgruppen. Att det skulle ha varit ett dåligt sätt att jobba förnekar han. Ändå är det just den funktionen som nu tagits bort.
– Vissa delar av det som kom fram i rapporteringen om kontrollgruppen kände jag till. Annat inte. Men det är inte enbart en grupp som ställt till det, det är individer i olika arbetslag som förstört genom att mobba och trakassera, säger Emil Ahlquist.
Den nya "Resursgruppen" har en annan funktion än att komma på larm. Till den har deltagare handplockats, enligt Emil Ahlquist.
– För att vi ska kunna ha teamdagar, internutbildningar och APT på en avdelning så behöver vi en grupp som kan rycka in och täcka upp.
Larm och incidenter på avdelningar ska fortsättningsvis hanteras av huset själv, med den larmchef som finns i huset och med befintlig personal.
Tobias Silfver är kriminalvårdare och fackligt förtroendevald för fackförbundet ST. Men han menar att problemen bottnar i en tystnadskultur.
– Om det hände något i en arbetsgrupp var det ingen som rapporterade det, eller vågade gå till sin chef.
Tobias Silfver menar att man nu tagit tag i och arbetat med de problemen.
– Nu lyfts problemen mer direkt. Men det är något vi måste fortsätta arbeta aktivt med, säger Tobias Silfver.
Men han tycker att klienterna mer ofta nu är positivt inställda till Skänninge som anstalt.
– Jag är den första och den sista de ser när de kommer eller lämnar. En del klagar på för lite mat. Jag brukar fråga hur de tycker att de haft det, det finns de som söker hit, säger Tobias.
Anstaltschefen Emil Ahlquist avslutar som han började:
– Vi har fortfarande problem. Men jag vill säga att vi har bättre koll på läget nu. Vi jobbar mycket mer offensivt och med nya angreppssätt, säger han och får medhåll.
Robin Eriksson tycker att förändringen känns i vardagen på jobbet.
– När man möter folk här ute, folk hejar. De flesta har anammat det vi vill göra och är gladare på arbetsplatsen, tycker han.
– Bara det kommer att göra att man vill göra ett bättre jobb.
– I grunden är det ett skitkul och bra jobb, det tror jag de flesta skulle skriva under på. Det är arbetsmiljö och scheman som ställer till det, men innehållet och det mål vi strävar efter är positivt, säger skyddsombudet Magnus Eriksson.
Det klienterna saknar är tålamod, tycker han. Samhällets och kriminalitetens förändringar som skett de senaste åren märks även inne på anstalten.
Klimatet har hårdnat, både ute i samhället och inne på fängelset. Kriminaliteten går nedåt i åldrarna, en 29-åring som sitter här kan ha 15 års erfarenhet som kriminell.
– Många vill lämna kriminaliteten men törs inte. Inte bara de själva kan råka illa ut, utan även deras anhöriga, menar Robin.
– Det är svårt att argumentera mot sådana känslor, säger Magnus.