Den som passerar Biskopsberga kan knappast undgå att lägga märke till den burliknande installationen i Ann Brehmer P:s rastpark.
Men det är ingen bur. Det är en hiss som lättat ankar. Av namnet att döma är den på väg till himlen. "Knocking on heavens door" heter den.
-- Jag har gett installationerna namn efter olika låtar, säger Ann Brehmer P och berättar att gubben som hänger i trädet är "Hang down your head Tom Dooley". Luffarschacket kallar hon för "Chess".
-- Alla har inte fått namn ännu. Det vill jag att de som besöker rastparken ska hjälpa till med. På så sätt blir de delaktiga i skapandet, förklarar hon.
Än så länge är det få som hittar till rastparken på Biskopsberga. Men Ann Brehmer P hoppas att fler ska leta sig dit så småningom. Den som vill är välkommen att ta med sig picknickkorgen och slå sig ner i gräset bland blommor och konst.
-- Det här är en park för själen. Jag vill att folk ska kunna växa här och komma till insikt, för det är det som jag har gjort, säger hon.
För drygt tio år sedan gick Ann Brehmer P på Lunnevads folkhögskola utanför Linköping.
Hon kom dit för att måla och fotografera, men det blev grafik och skulptur när hon upptäckte vilka möjligheter de konstformerna erbjuder.
Efter skolan startade hon galleriet och butiken TusenKonst i Skänninge tillsammans med andra konstnärer och hantverkare i trakten.
När det lades ner för två år sedan blev hon erbjuden att hyra det gamla spannmålsmagasinet på Biskopsberga. Där flyttade hon in sin konst för ungefär ett och ett halvt år sedan.
-- Det här är ett kanonställe. Eftersom sakerna jag gör är robusta och ser lite gamla ut så passar de perfekt här i magasinet, säger hon.
De två våningarna i magasinet rymmer allt från knappar, runsmycken och ståltrådsfigurer till keramikfat och tidigare installationer. Mycket säljer hon på Medeltida marknader. Nedanför magasinet ligger rastparken som hon med hjälp av maken har skapat med hårt slit.
-- Här har jag fått ett forum för det jag vill uttrycka. I rastparken kan jag förena allt det jag tycker om - trädgård, blommor, gamla saker och mina installationer.
Mycket av det material som hon skapar sina installationer av kommer från skrot. Hon menar att skrotet i sig många gånger ger henne idéer om vad hon ska göra med det. En del från en skördetröska har blivit en fontän. Näckrosorna var en gång i tiden kopplingarna till en traktor.
-- Jag vill inte låsa mig till ett material eller en viss typ av konst. Jag gör det som faller mig in och som jag känner för. Nu ska jag lära mig gjuta i betong.
Till nästa år vill hon utveckla parken. Betongen ska hon bland annat använda till vattenspeglar och fågelbad. Hon vill anlägga en damm och plantera en örtagård.
-- Jag vill att alla sinnen ska tillfredsställas i parken. På sikt hoppas jag att flera ska våga stanna till och besöka parken och inse att det inte är så konstigt som de kanske tror.