Det är Agne Johansson, Nybro, som är på krigsstigen. Och som har varit så i ett par månaders tid.
Han tycker sig inte ha fått någon hållbar förklaring till varför folk inte ska kunna få gå in i Järnvägsparken från Stationsgatan.
-- Det går inte att få tag i marknadsgeneralen Patrik Sommansson. Han vägrar konsekvent att svara. Vi har bara pratats vid via mobilsvar, säger Agne Johansson, som driver företaget Helges glassliperi.
-- Jag vet att han är besvi- ken, men vad ska jag göra? Vi har pratats vid fyra gånger och har haft skriftväxling med varandra lika många gånger. Det är jag som ansvarar för arrangemanget, det är min bedömning som gäller, och jag måste se till helheten och inte bara till en enskild handlares intresse, kommenterar Sommansson.
Agne Johansson har diversehandel i parken ("jag säljer allt onyttigt, allt utom kläder och mat") och menar att det blir strul och missnöjda kunder om den enda öppningen till parken ska vara en glugg på fyra meter från Linköpingsgatan.
Tidigare har han också haft öppning från Stationsgatan (som går parallellt med järnvägen) och betalat extra för det.
I år hade han velat ha en ännu större öppning från Stationsgatan och varit beredd att betala vad det skulle ha kostat i form av uteblivna intäkter för arrangörerna för färre stånd.
Men han har inte fått chansen till det, tycker han, och ser ingen konsekvens i marknadsledningens handlande. Han får betala lika mycket som förra året.
Patrik Sommansson menar dock att Johansson aldrig formellt haft annat än fyrametersöppning från Linköpingsgatan.
Förra året, när Stationsga-tan för första gången var marknadsgata, hade han dock de facto en större öppning ock- så från denna gata.
Sommansson anser att det blev en dålig lösning.
Han menar att ska det vara någon mening med att försöka etablera en ny marknadsgata så krävs det att det blir en fullödig sådan, inte att den inleds med ett stort glapp. I så fall får besökarna fel intryck och väljer bort gatan helt.
Så det går inte att resonera som så att Johansson får köpa 15 meter eller 5 platser för att undvika trängsel in till parken?
-- Nej, det förstör hela gatan. I så fall måste vi ta bort 50 knallar och ge dem annan plats och det är inte möjligt.
Agne Johansson säger sig vara väldigt besviken.
Men han stannar inte hemma i protest. Det skulle aldrig falla honom in.
Han har varit med i Skänninge alla år sedan 1949 (han var då tre år och föräldrarna stod för försäljningen hos Helges glassliperi) med undantag för det år han gjorde värnplikten.
I Järnvägsparken har firman haft plats i fem--sex år, dessförinnan vid torget framför rådhuset.