skänninge
Historiken Kalle Bäck vet att berätta. Han gjorde det i Skänninge församlingshem i torsdags kväll.
Stadens föreläsningsförening går som tåget i vinter. Årets första föreläsning, med landshövding Elisabeth Nilsson, samlade över 100 personer. Den andra med historieprofessorn Kalle Bäck lockade närmare 100.
Kalle Bäck är en rolig prick och glad pensionär som bor i Trehörna.
Som historiker har han velat vända på kuttingen och titta bort från kungligheter och stormän och istället berätta om hur bönder, hantverkare och soldater hade det.
– Vanliga människor, som du och jag, säger han till publiken i Skänninge.
Han tog med dem på en resa i tid och rum. Färdades några kilometer bort till Anders Nilsson och Stina Svensdotter på den minsta mellangården i Lagmansberga by. Året är 1818 och Kalle Bäck berättar om fem saker rörande kosten som förvånar nutidens människa.
Första förvåningen är den stora kontrasten mellan vardag och storhelger.
– De kunde halvsvälta under stora delar av året för att verkligen frossa under julen. Julen var enda gången på året då man ät färsk mat.
En andra förvåning står den ensidiga kosten för.
Kornvälling och bröd till frukost, rovor och salt sill till middag (det vi idag kallar lunch), korngröt och bröd till kvällsmat.
Praktiskt taget dag ut och dag in såg vardagsmaten ut så här med undantag för onsdagen. Dagen då den salta sillen ersattes med det salta fläsket.
Kalle Bäck tror vidare att vi skulle överraskas över att kryddorna i mathållningen är så lika dagens med basilika, citronmeliss, oregano, salvia, timjan, med flera.
– I nästan 50 år på 1900-talet hade vi bara salt och peppar. Så började vi åka på charterresor söderut och det var början till att vi återerövrade en förlorad kryddkultur. Kryddorna var oerhört viktiga 1818. Det var enda sättet att neutralisera den ettersalta maten.
Nästan uteslutande kokt mat och bara en sorts bröd är de två resterande förvåningarna när nutidsmänniskan tittar in i Anders och Stinas kök.
Så vände Kalle Bäck på alltihopa och lät Anders och Stina bli chockade över vår mathållning med råa grönsaker, nässelsoppa, svamp, kräftor och, det värsta av allt, hästkött.
– De skulle inte bara bli chockade över att vi äter hästkött, de skulle bli fullständigt tokiga.
Efter kristendomens intåg i landet kom det under cirka 800 år att betraktas som hedniskt att äta hästkött. Kalle Bäck konstaterade att det var först efter den stora hästutslaktningen på 1930- och 40-talen som det åter blev accepterat att äta hästkött.
Acceptansen underlättades av att smarta slakterier döpte om det till hamburgerkött.
Kalle Bäck gick också in på vad maten sköljdes ner med för 200 år sedan. Det dracks brännvin så gott som dagligen och kunskaperna om skadligheten var obefintlig. Årskonsumtionen av starksprit var fyra gånger så stor som idag.
Mjölbypensionären Gunilla Gustafsson var en av dem som med förtjusning lyssnade på Kalle Bäck.
– Han är ju så jordnära. Han står verkligen med båda fötterna på jorden, berömde Gunilla som efter föreläsning, kaffe och tårta nöjt lämnade församlingshemmet i sällskap med maken Rune Gustafsson.