Konsten ska värka fram, sägs det.
I Jennys fall är det nog så. Hennes verk inspirerade av fornordisk historia skapade hon efter att hon fött sina barn. Två förlossningar som gav henne två fina barn, men också komplikationer som i sin tur gav henne konstant smärta och värk under flera år.
– Det blev startskottet till hela den här utställningen, säger hon och pekar ut med hela handen där vi sitter vid ett av borden inne på Skänninge stadshotell.
Fornnordisk historia har aldrig intresserat Jenny Aakula tidigare.
– Första tavlan jag målade är den på Sleipner. Klockan var 03.00 på natten. Min konstnärsvän Robert Benson hade nyligen dött, jag hade fått ärva hela hans ateljé, och satt nu med hans kritor i handen och en tom målarduk, berättar hon.
Varje natt som hon mådde dåligt gick hon sedan upp för att måla.
– När inte morfin hjälper, måste man hitta en annan lösning, säger Jenny Aakula.
Hon började måla på "dödens port" samtidigt. Alla hennes verk har varit en läkningsprocess som gått hand i hand med hennes kontakt med vården. Till en början trodde ingen på hennes smärta. En dag träffade hon läkaren som såg till att hon fick en tid för operation.
– Först var jag ledsen, sedan började jag bli arg. När jag sedan fick tillbaka hoppet, och hand i hand med det, äntligen vård. Då skapade jag tavlan Freja.
Det här är hennes första vecka åter på jobbet på flera år. Hon driver en egen hårsalong i Skänninge.
– Jag har fortfarande några fler som måste ur. 13 verk är min tanke att skapa. Min värsta värk är över. Nu är jag i fasen av återhämtning. Jag är inte färdig, säger Jenny Aaakula.