I maj i fjol satt Helén Svensson på cykeln, på väg till en brukare i hemtjänsten. Det var en kväll som många andra på hennes jobb.
Hon står vid ett övergångsställe, får grönt ljus. Då passerar en bil väldigt, väldigt nära.
– Jag hinner tänka ”vilken tur att jag inte blev påkörd”, men sen kommer hästtransporten efter, berättar Helén Svensson.
Styret vrider sig och Helén vippar omkull.
– Jag låg på övergångsstället och hörde hur det tutade omkring mig. När jag ligger där kommer en kille och rycker upp mig.
Det var säkert i all välmening, inser Helén. Hon resonerar att det egentligen hade varit bättre om hon hade fått ligga stilla kvar och någon hade ringt ambulans.
Ingen ringer ambulans, och mitt i all chock kommer föraren som körde på henne gåendes mot olycksplatsen.
– Han kommer fram och skäller ut mig efter noter, att det skulle ha varit mitt fel, sedan smiter han därifrån.
Allt sker snabbt. En annan kille i 30-årsåldern kommer fram och berättar att han sett förloppet.
Men ingen lämnar något namn.
Oturen förföljer henne även efter olyckan. Helén åker hem och söker vård för sina skador dagen därpå. Då görs ingen röntgen.
– Kryckor fick jag först efter några månader. Röntgen också.
Den som förstår att något är allvarligt fel är Heléns sjukgymnast i Mjölby. När smärtorna inte hjälps av sjukgymnastik tittar han på röntgenplåtarna och ser att det finns svullnader i si-lederna i bäckenet.
Helén får en remiss till specialister i Ängelholm och åker de 33 milen för vad hon trodde var en undersökning.
– När jag kom in till läkaren berättade han att jag var där för beslut om operation.
Läkaren gör en blockad med bedövning i leden och under tre timmar är Helén smärtfri. En befriande upplevelse.
– När kroppen sedan återgick till det smärtande tillståndet infann sig någon slags utmattning.
Det konstateras att hon behöver opereras.
I dag har Helén fått stygnen bortplockade. Operationen innebär att hennes si-led stadgats med titanplattor och skruvar. Äntligen är hon på rätt väg.
– Jag är positiv, och trots smärta och hinder på vägen har jag kunnat le och skratta. Jag är nog sådan som person, säger hon och vänder sig mot maken Jan.
Han nickar och bekräftar.
Eftersom Helén inte har namn på något vittne har hon inte fått rätt till några försäkringspengar. Trafikförsäkringsverket påstår att hon lika gärna kunde cyklat omkull själv och AFA påstår att skadorna inte kommer av olyckan. Motiga besked.
Det glada beskedet är att Helén fått goda prognoser kring skadans möjligheter att läka efter operationen. När hon kan stödja och gå igen längtar hon efter ett särskilt tillfälle – att återigen få sätta sig på hojen. Helén älskar att åka motorcykel.
– Det är min grej. Jag tycker faktiskt att det är rogivande.
I garaget står en Suzuki 400 från 1983. Den tar hon som regel ut vid Valborg när den årliga kortegen körs genom Skänninge och Linköping.
– Det gjorde jag även i våras, trots att jag hade ont. Drömmen är att skaffa en nyare motorcykel så småning om.
En ny vår kommer – förhoppningsvis sitter spättan Helén på bågen igen.