Bränningen sker mot vinden – inte med – för att kunna ha kontroll över spridningen. I vindriktningen har Johan vattenbegjutit gräset för att stoppa elden.
När vinden mojnat lite på kvällssidan är det dags att sätta igång. Vi befinner oss i en backe vid ett grustag strax intill Hattorps gård söder om villaområdena i Skänninge.
Johan Falck och hans medhjälpare Fredrik Björkegren placerar ut ett 30-tal gröna vattenkannor med tio meters mellanrum vid den övre gränsen.
De vattnar gräset utanför gränsen i vindriktningen innan Johan sätter cigarettändaren till det snustorra fjolårsgräset. Han har en eldkastare i bilen men den lär inte behövas. En enda liten gnista sätter igång gräsbranden.
– Man börjar alltid mot vinden. Då går det lugnare och man riskerar inte att det sprider sig för snabbt, berättar Johan Falck.
Hans firma Falck natur AB är specialiserad på naturvårdsbränning. Det kan vara i skog, men oftast som här på ängsmark där man vill gynna vissa växter eller insekter genom att bränna bort grässvålen och blotta jord och sand därunder.
Fredrik står och passar i kanten där elden sakta äter sig fram mot vindriktningen. Gräset kunde inte vara torrare. Det har inte regnat på flera veckor. Johan har en räfsa som han använder för att sprida elden åt sidan längs med den eldlinje de vill uppnå. I kanten mot åkern måste de vattna lite så att inte elden riskerar att sprida sig vindriktningen.
Johan Falck lever sedan tio år på att naturvårdsbränna runt om i Sverige. Han och hans firma har sin bas i Vreta Kloster.
– Vi var här och brände 2014 och efter det har vi även haft slåtter med lie, berättar Johan som har en stor del av Sverige som arbetsfält.
På plats finns även Tommy Karlsson som jobbar med naturvårdsfrågor på länsstyrelsen. Det är länsstyrelsen ihop med Mjölby kommun som med hjälp av medel från Naturvårdsverket bekostar den har satsningen.
– Under 2020–2022 sker en särskild satsning på insatser för att gynna förutsättningarna för pollinatörer. I det här fallet rör det sig om en rödlistad art bin som finns i det här området, arten stortapetserarbi, berättar Tommy.
Det är en art som söker föda på en speciell blomma, väddklint, som finns i backarna invid Hattorp. Genom bränningen av grässvålen frilägger man sandjorden vilket gör det lättare för biet att gräva sig ner i marken där de lägger sina ägg.
Ett stortapetserarbi på en väddklintblomma.
Också väddklinten gynnas av den här hanteringen, inklusive slåtter på hösten. Även andra vildbiarter finns i området och de gynnas även de.
Elden arbetar sig långsamt fram i en linje genom gräset. På ett ställe går en stig genom området där gräset är nedtrampat. Där måste Johan Falck hjälpa till. Med räfsan fiskar han upp lite torrt gräs och drar det genom eldlinjen och ut över stigen till den andra sidan. På det viset kan han styra bränningen som han vill ha den.
– Det är inget stort område men det kommer att ta några timmar. Sedan måste vi vara kvar ett tag och vakta, berättar han.
Bränningen sker mot vinden – inte med – för att kunna ha kontroll över spridningen. I vindriktningen har Johan vattenbegjutit gräset för att stoppa elden.
Brandröken sprider sig som en dimma över hagarna bort mot Runsven.
Finns det risk att Skänningebor ringer 112 när de känner lukten?
– Det är det alltid. Men vi har full koll och räddningstjänsten vet om att vi håller på, säger han och spanar både framåt och bakåt i markområdet som blir svartare och svartare.
Han petar lite i det brända och visar att det finns gröna grässtrån under. Elden har inte trängt djupt ner. Om några veckor kommer det att spira nytt gräs. Och några decimeter ner ligger binas larvpuppor i trygg sömn. I juni kläcks de till nya bin som söker pollen hos ängens blommande Väddklint, matar sin avkomma till nästa års generation stortapetserarbin.
Tillgång till vatten är naturligtvis helt nödvändigt. Gräset är mycket torrt.
