Den här historien börjar 2018 när Simon Ådahl, känd från gruppen Edin & Ådahl, strosar i Skänninge ihop med hustrun och några vänner. Skyltfönstret de passerade visade sig tillhöra en stängd antikaffär.
– På golvet där inne låg en Höfner, ett tyskt gitarrmärke som jag aldrig tidigare intresserat mig för. Men gitarren var snygg och jag tänkte att den kunde hänga på väggen som prydnad. Jag skrev ner butikens telefonnummer, berättar Simon.
Det tog flera månader att få tag på ägaren till butiken och lägga ett bud på den blå elgitarren.
– Jag bjöd 2 000 kronor och ägaren blev helt paff. Han tyckte det var ett högt pris för en obrukbar gammal gitarr.
Gitarren visar sig inte alls vara obrukbar. Det är bara att dagens gitarrkablar inte passar. Med hjälp av en kompis är den detaljen åtgärdad.
– Gitarren låter jättebra. Och nu använder jag den, både live och vid skivinspelning, säger Simon Ådahl som idag spelar med bandet Larm!
Gott så. Men det är nu den osannolika historien börjar. Simon börjar kolla runt för att få svar på vad det egentligen är för en modell och hur gammal den är. Det visar sig svårt. Till slut kontaktar han den amerikanska entusiasttidskriften (Läs: nördtidningen) "Vintage Guitar Magazine".
– Jag fick kontakt med en Höfner-expert som bad mig kolla nummer.
Det uppdagas då att Simons "obrukbara" loppisfynd är en Höfner 162 som tillverkades i januari 1958. Bara några månader senare utvecklades den till en Höfner Colorama, som tillverkades i många ex. Höfner började tillverka elgitarrer 1956. Simons exemplar är länken mellan de tidiga gitarrerna och den modell Colorama som kom sedan, lätt skiljbara från hans.
Nördigt? Det är bara förnamnet. Tidskriften Vintage Guitar blev så klart eld och lågor och ägnar nu tre sidor i aprilnumret åt Simon "Adahls" gitarr "The missing link", som tidningen döpt den till.
– Jag är troligen den ende i världen som spelar live och på skiva på en sådan gitarr, säger Simon Ådahl som blivit Höfner-frälst på kuppen och har sålt sina älskade Fender Strator.
Tanken att hänga den på väggen som ett prydnadsföremål har han övergett. Gitarren ska så klart spelas.
Var just den här gitarren kommer ifrån innan den stod i fönstret i Skänninge vet inte Simon Ådahl. Han har fått veta att antikhandlaren sysslade med att köpa in dödsbon som såldes i butiken.
– Så den kan mycket väl komma från ett dödsbo i trakten. Det kan ju hända att den tidigare ägaren läser det här och hör av sig. Och ångrar sig, lägger han till.
Att 2 000 kronor inte var ett överpris står helt klart.
– Jag vill inte ge någon siffra. För jag kan inte. Men om den hamnar hos en samlare så kan den nog ha ett högt värde. Nu har den ju fått ett eget namn i USA, och tidskriften har inte ens kommit ut i handeln än.
Däremot kan man redan läsa aprilnumret på nätet. Och vill man höra hur gitarren låter så kan man lyssna på nya skivan "Tala är guld" från Larm! Simon rekommenderar själv låten "Jerusalem".
Simons Höfner 162 är inte helt unik i världen. Han har själv sett två på bild men de är ombyggda och förstörda. Simons är i nyskick och helt original, förutom att han satt i en ny ingångskontakt för gitarrkabeln.
Att det blivit sådant rabalder om hans gitarr tar han med ett skratt.
– Vilken cirkus! Men folk gillar ju såna historier om personer som intet ont anande gör ett fynd. Rena Antikrundan...