– Vi tänkte inte så mycket på själva bostadshuset, utan hur många bilar vi skulle få plats med i garaget, säger Peter Nordgren.
I dag finns inte Mona Hillman längre. Hon gick bort i cancer den 19 februari 2013 bara tre år efter att paret lämnat storstaden för ett annat liv. Peter och Mona träffades 2004 genom sitt gemensamma och stora intresse för bilar och hade under en tid letat efter en ny bostad, både runt Stockholm och i Skåne, när en kompis tipsade om fastigheten på Borggatan i Skänninge.
– Det hade tidigare varit ett frörenseri och bilelektrisk verkstad, berättar Peter.
Den lilla gården mitt i Skänninge var delvis i bedrövligt skick när paret kom hit. Inte just själva boningshuset men gårdshusen och garagebyggnaden där parets bilar skulle få plats och där övervåningen skulle förvandlas till en mindre bostad.
Medan garaget och övervåningen renoverades bosatte sig Mona och Peter i gårdens huvudbyggnad. Härifrån kunde de följa och övervaka hur deras vision och planer blev till verklighet.
Peter är industridesigner och tillsammans med arkitekten Pelle Norberg skapade han och Mona ett hem utöver det vanliga.
– Det vilar en andighet över det här rummet, säger Peter när han bjuder på kaffe och wienerbröd vid det centralt placerade matbordet.
Och det går inte annat än att hålla med. Spännande vinklar i taket, sparsmakad möblering, svart och vitt, vältänkta ljuskällor och dubbelglasdörrar ut mot en fransk balkong bidrar till en sakral känsla.
Bostaden är egentligen ett enda rum. Ett sovrum i ena hörnet och ett stort svart kök, med en gigantisk köksö, i det andra. En skön soffgrupp och ett stort bord däremellan.
– Och min farfars fåtölj. Jag har många minnen från att vi satt i den tillsammans och läste sagor.
Men bostaden börjar redan på entréplanet. Här finns kontor, tvättstuga och badrum och intill den vackra trappan finns en hiss. Att bostaden skulle passa även en ålderdomlig framtid har varit viktigt ända från början.
Från hallen visar Peter mig sedan in i det omtalade garaget. Här står sex klassiska engelska bilar och fullkomligt glänser. Det är kring bilarna som Mona och Peters gemensamma liv kretsat.
– Jag, och även Mona, har alltid varit entreprenörer och vi var lika bilintresserade och anordnade olika bilevent. När vi flyttade hit engagerade vi oss på olika sätt i stadslivet och vi trivdes direkt. Alla människor är så trevliga och hjälpsamma, säger Peter.
Själva ordet garage för gärna tankarna till något mörkt och smutsigt. Men Peters garage är rent och välstädat och de stora fönstrena kastar ett magiskt ljus över Peters pärlor.
– Vi föll för de vackra fönstren. Och så fInns det ju nu en billyft här, alla bilkompisar dröm, säger Peter och skrattar varmt.