Det berättar Elna Lindstedt när hon minns vad elever, som för mer än 70 år sedan gick på Rosenlundsskolan i Skänninge, gjorde på rasterna. Då varade grundskolan sex år och Elnas klassföreståndare var "snäll men sträng". Året 1934 tog hon och ytterligare 36 klasskompisar examen. 14 av dem återträffades i helgen i Skänninge. Och det var inte lätt att känna varandra efter att 70 år har gått.
- Det är fantastiskt att vi ändå är så många som har kommit. Några kände jag genast igen, men inte alla. Det har ju gått ett helt liv sedan vi gick i skolan, säger Elna Lindstedt.
Hon flyttade 1960 till Karlskrona där hon fortfarande bor tillsammans med sin make Sten Lindstedt. Honom gick hon också i samma klass som.
- Vi har känt varandra i 76 år och vi har alltid varit ihop utom en kort ungdomsperiod när vi skulle testa något annat. Det är livets rikedom att vi kan dela samma minnen och prata om gemensamma skolkompisar och vänner, säger Elna Lindstedt.
Idén om ett återföreningsmöte för hela klassen är Skänninge- bon Sixten Kenneruds. Det tog sin tid att undersöka vart vissa människor från klassen flyttade, om de levde och vad flickorna som gifte sig hette. Flera har dött, men Sixten Kennerud lyckades ändå hitta 18 före detta klasskamrater och deras adresser.
- Det är roligt att så många kom. Och med hjälp av dator var det egentligen inte så svårt att hitta folk. Några vänner hjälpte också till, säger Sixten Kennerud.
Hur kom du på idén att ordna ett sådant möte efter 70 år?
- Det slog mig plötsligt en dag att det var 70 år sedan vi slutade skolan och att det vore bra om vi kunde träffas igen. De som jag pratade med tyckte också att det var en rolig idé. Och sedan rullade det på, säger han.
Efter att gamla klasskompisar hade tillbringat hela eftermiddagen på stadshotellet i Skänninge samlades de i Åke Orsenius hem på Munkgärdet i Skänninge. Där lyssnade de på en kort föreläsning om de viktiga grävningarna och upptäckterna runt om Åke Orsenius hus.
Men det fanns också tid för mer samtal. Och trots att ingen av dem kunde komma ihåg examensdagen, 31 maj 1934, hade de ändå en hel del att diskutera om.
- Det är intressant att folk kommer ihåg olika saker från vår skoltid. Jag minns att syrenerna doftade när vi tog examen. Aina Eriksson kommer ihåg att hon fick spela brännboll med killarna. Någon annan minns var vi satt i klassen. När man lever på övertid är det extra roligt att träffa gamla klasskompisar och dela minnen med dem, säger Elna Lindstedt.