I oktober förra året öppnades ett brev med okänt pulver på Skänningeanstalten. Två kriminalvårdare fick pulver på sig, de slog larm och lämnade rummet, ventilationen stängdes av och polis larmades.
Polisen ringde räddningstjänsten och den berörda byggnaden spärrades av för vidare undersökningar. Pulvret visade sig vara ofarligt men det dröjde 13 dagar innan kontorsbyggnaden kunde öppnas igen.
Anstalten har hanterat händelsen väl, konstaterar Kriminalvårdens incidentutredning.
– Vi är nöjda med de omdömen som vårt agerande har fått, säger anstaltschefen Johan Molinder. Vi kan vara trygga med att vår organisation fungerar.
Ett problem var dock att byggnaden där posthanteringen gjordes också inrymde ett par kontor. Där hade personal lämnat personliga tillhörigheter, som plånböcker och nycklar. Dessa kom de sedan inte åt så länge avspärrningen var kvar.
"En nyttig erfarenhet för såväl anstalten Skänninge så som övriga Kriminalvården", konstaterar rapporten. En annan erfarenhet är att onödigt mycket tid slösas genom att det är polisen som ska kontaktas först och att den i sin tur kontaktar räddningstjänsten. "En onödigt omständlig process där kedjan fördröjer larmning till räddningstjänsten med flera minuter" enligt rapporten.
Skulle det kunna bli så omständligt igen?
– Svar nej. Vi har vidtagit åtgärder, säger Johan Molinder, som ska hindra att åtminstone de misstagen upprepas.
Vad har ni vidtagit för åtgärder?
– Jag vill inte gå in på i detalj vad vi har gjort, men vi lär av alla incidenter.
I rapporten finns en tanke om att om bara digital postgång tilläts så skulle problemet med misstänkta knarkförsändelser vara ur världen. Den begränsningen är inte möjlig att införa i dag.
Tror du att det är en väg att gå i framtiden?
– Ja, på lång sikt, säger Johan Molinder, på samma sätt som utvecklingen går åt det hållet i hela samhället. Men där är vi inte än.
Tre månader efter dem första incidenten kom ytterligare ett brev med misstänkt pulver. Hanteringskedjan dras igång, men den här gången hämtar polisen brevet och hanterar det som narkotika – vilket det också visar sig vara. Efter detta öppnas post i en separat byggnad.
En slutsats är att Kriminalvårdens säkerhetshandbok har brister. Den bör utvecklas, enligt rapporten, liksom posthanteringssystemen.