Hundratals honungsbin surrar vid öppningen av en trä-bikupa utanför Skänninges biodlarförening. Bikupan påminner om ett lägenhetshus i miniatyr. Några meter från kupan håller Lennart Johansson och Mikael Ekström på att installera en ny bikupa, en digital bikupa, inspirerad av ett annat lägenhetshus.
– HSB Living Lab är ett levande labb i Göteborg. Det är ett hus där man gör massa digitaliseringsprojekt. I huset bor drygt 40 studenter och gästforskare från Chalmers som har skrivit på ett avtal att man får forska på dem. Man mäter hur mycket el de använder, hur ofta de öppnar fönstren eller om det går att återvinna dagvattnet, och så vidare, säger Mikael Ekström, digitaliseringsrådgivare på företaget Tietoevry och skapare av digitala bikuporna som finns i Göteborg, Växjö, Kalmar och Skänninge.
I och med sitt arbete med Living Lab kunde Mikael Ekström snart löda samman sina stora intressen - digital utveckling och biodling. På samma sätt som i studentboendet vill han veta mer om bins vanor. Det gör han med data från den digitala bikupan.
– Med hjälp av sensorer kan vi ta reda på hur mycket honung de producerar, när den ska slungas och temperatur och vikt i kupan för att veta om det är några bin kvar eller om de har svärmat.
Trots att honungsbina lever öppet och frivilligt bosätter sig i byggda kupor finns fortfarande hemligheter i deras liv.
– Det är en spännande värld, det är vi många som tycker då vi har ungefär 15 000 medlemmar i biodlarföreningar i landet. Jag själv lär mig något nytt varje år trots att jag har hållit på i 34 år, säger Lennart Johansson, utbildningsansvarig i Skänninge biodlarförening.
En hel del vet de förstås om, och det finns vissa likheter med studenterna i det levande labbet. Studenterna och bina har bestämda roller inom arbetslivet - där studenterna pluggar till ingenjörer och arkitekter kan bin födas som arbetsbin, drönare eller drottning. Vissa arbetsbin städar, andra vaktar eller matar larver. När ett bisamhälle ska byta boende gör de det, liksom i ett samboskap, efter noggrant letande och gemensam överläggning. Men det finns andra beteenden som skiljer grupperna åt.
– I ett bisamhälle kan det bo 60 000-90 000 bin, där alla arbetsbin är honor. Några tusen är hanar och kallas för drönare. Drönarnas enda uppgift är att befrukta drottningen, men det är också de som offras i den stora "drönarslakten", säger Johansson.
Vad är drönarslakt?
– Då kastar arbetsbina ut de arbetsskygga drönarna från kupan och håller dem där med våld. Detta för att inte lika många bin kan tas hand om under de svåra vintermånaderna.
Drottningen offras inte. Hon lämnar bara kupan två gånger under sitt drygt treåriga liv. Första gången är när hon ska befruktas, vilket hon fixar med andra samhällens drönare för att undvika inavel. När hon sedan blivit befruktad av några så visar hon att hon är nöjd genom att knäcka av könsorganet på den sista drönaren och flyga hem skaftet synligt i sig. Den andra gången hon lämnar kupan är när bisamhället svärmar, alltså byter boende.
– Då är det något fel i samhället. Antingen är de för trångbodda eller så har drottningen blivit improduktiv och byts ut. Då samlar drottningen med sig massa bin och flyttar innan hon blir dödad av den nya drottningen. Det är en hård värld, men ack så intressant, säger Lennart Johansson.