MJÖLBY 100
Det var hett i fängelsecellen. 23-åriga Victor Lopez von Unge satt i bar överkropp och svettades. Han spelade sin gitarr och log. Nervositeten från morgonen var borta, allt hade ju gått bra, aktionen de planerat så länge hade genomförts. Plötsligt öppnades celldörren och två vakter kom in.
– De sa: "Lopez, sätt på dig tröjan. Du ska åka iväg". Jag frågade vart men de svarade inte. Då satte jag mig på britsen men sen gick allt snabbt och pang så hade jag handfängsel på mig för första gången och blev förd mot en bil, säger Victor Lopez von Unge, som numer bor i Stockholm och arbetar som borgerlig officiant under bröllop och begravningar.
Men låt oss spola tillbaka VHS-bandet fem år från 1990, till 1985. Den då 18-åriga Victor hade fötts i spanska Pamplona och växt upp norr om Stockholm. Han inspirerades av stora fredsverkare som Mahatma Gandhi och Martin Luther King. Men nu var han på väg mot Boden för värnplikt. Väl där beordrade ett befäl Victor att plocka upp sina gröna militärkläder. Victor vägrade och fick åka hem med dagsböter. Proceduren upprepades kort därefter. Victor vägrade igen. Den här gången dömdes han till fyra månaders fängelse för totalvägran.
– Men det tog fem år efter Boden till att jag började avtjäna mitt straff. Jag överklagade och fick under tiden berätta om min ståndpunkt. Sen kom jag in på teaterhögskolan i Göteborg och då sköts det hela upp. Tack vare min rektor kunde jag starta strafftiden på sommaren.
Den 3 juni 1990 anlände Victor till Skänningeanstalten, då en öppen anstalt. Dagen efter ankomsten visades TV-bilder från årsdagen av massakern på Himmelska fridens torg. Victor tänkte på våldet i världen, och på den planerade aktionen.
– När jag var i Göteborg kom jag i kontakt med en grupp som kallades Plogbilsrörelsen som jobbade med civil olydnad och icke-våld.
Den fristående gruppen "Midsommar mot värnplikt" inspirerades av Plogbil och planerade hur de skulle stödja Victors kamp. Så kom de på det. Istället för att rymma från fängelset skulle de rymma in till fängelset.
– Den 27 juni var vi intagna på väg mot frukosten. Samtidigt höll nio personer på att ställa upp stegar vid stängslet, som de sedan lugnt klättrade över. Så när vi kom ut på gården kom de nio mot oss med frukost i papperspåsar och en duk att sitta på. Vi slog oss ner och de andra fångarna glodde storögt på oss.
Vakterna anlände snart och det var dags för Victor att sätta sig i "sin" isoleringscell, där han satt på grund av arbetsvägran i fängelset. Då reste sig de nio aktivisterna och sa: "Vi följer med", varpå alla tio leddes till, och stängdes in i, isoleringscellen.
– Det var så fruktansvärt varmt och trångt därinne, men vi var euforiska. Vi var inte Greenpeace men vi hade lyckats. Vi sjöng sånger och pratade om att vakterna bemött vårt icke-våld med icke-våld.
Aktionen pågick i drygt sex timmar innan aktivisterna bad om att släppas ur cellen. De gick mot stängslet, fick hjälp med stegarna av personer på andra sidan och klättrade ut igen. Victor skickades till sin cell. Där tog han av sig tröjan och plockade upp gitarren.
Aktionen ledde inte till åtal mot de personer som klättrade stängslet men Victor hämtades av vakter som satte handfängsel på honom. Han kördes till en tyngre klassad anstalt i Växjö - där gruppen snart genomförde ännu en inrymning.