1946 stod två pojkar på torget i Skänninge och spelade trummor och dragspel. De spelade för att få ihop en extra slant. Samtidigt hjälpte de sin pappa att sälja leksaker och ballonger till Skänninge markens besökare.
Den ene av de två pojkarna var Ludde Palombo, den andre var hans bror.
61 år senare står Ludde Palombo fortfarande kvar på torget. Ett par år efter trumspelandet tog han över ballongförsäljningen efter sin pappa. Nu är han 76 år gammal och det börjar bli tufft att stå upp hela dagen. Åldern börjar ta ut sin rätt.
Farfar Carlo Palombo kom till Sverige i början av 1900-talet. Även han sålde leksaker och ballonger i Skänninge. Ludde Palombo har sannerligen en tradition att förvalta.
Traditionen till trots vill hans barn inte ta över jobbet.
- Vad ska man göra? De har annat att syssla med, säger han lite uppgivet och spanar ut i folkvimlet efter ballongsugna pojkar och flickor.
Ludde Palombo tycker att det går sämre med försäljningen nu för tiden. Han klagar lågmält på att konkurrensen har hårdnat sedan 40-talet. Guldåren var mellan 1966-76. Då sålde han gipsfigurer som gick åt som smör i solsken.
- Folk handlade mera då. Nu är det som bingolotto att stå här. Man kanske vinner eller så förlorar man, säger han och rättar till kragen på kavajen som ser varm ut i den gassande solen.
Ja, Skänninge marken fick solsken i år. Kanske är det en kompensation från vädrets makter för förra årets marken som helt regnade bort.
I år trängs som vanligt både nödvändiga och onödiga prylar på försäljarnas bord. Årets vara är lätt att utse. Crocsen, eller de så kallade Foppatofflorna, bjuds ut till försäljning var tionde meter.
Julia Milton, 10, från Borensberg har köpt smycken till sina gula Foppatofflor och klämt fast dem i hålen ovanpå skon.
Ett annat inköp som hon och kompisen Louise Holmberg, 9, är mycket nöjda med är de leopardskinnsmönstrade handklovarna.
Handklovarna binder de två vännerna samman i folkvimlet.
- Bra va? Då tappar vi inte bort varandra, säger de nästan i kör och tar varsin klunk ur varsin burk läsk exakt samtidigt.
Hattarna, nyinköpta för 99 kronor styck, glittrar i kapp i solen och tjejerna fyller i varandras meningar när de pratar. Man kan nästan tro att Louise och Julia är tvillingar.
- Det brukar folk tro. Eller att vi är syskon. Då säger vi att vi är det. Kul va? säger de och spatserar vidare, tätt sammankopplade, på den knökfulla gatan.
Lite längre bort på det gigantiska marknadsområdet står Iqbal Majou och tar betalt för en ljusgrön t-shirt med vit krage. Han har en fast försäljningsplats för sina kläder sedan fyra år. Bakom honom hänger klänningar, blusar och kjolar i blommigt, prickigt och enfärgat.
Det ser ut att bli två bra dagar, tror han.
- Jag tycker om Skänninge marken. Det är alltid bra ordnat för försäljarna, säger han och ondgör sig ett tag över Kiviks marknad.
- Allt är så dåligt organiserat där och vi säljer alltid ganska dåligt. Här är allt mycket bättre för oss, betonar Iqbal Majou och blickar ut över klädhängarna för att välkomna nya kunder.
Och köpfesten har bara börjat. Kommersen på Skänninge marken, Sveriges största och äldsta marknad, pågår fram till midnatt i dag.