Sex av tio på anstalter med högst säkerhetsklass har det senaste året utsatts för hot eller våld. "Jag tycker att den siffran stämmer väl överens med verkligheten", säger Tina Andersson på Seko.
– Jag tycker att rapporten speglar hur det faktiskt ser ut på myndigheten och från Sekos håll har vi flaggat för det här länge, säger Tina Andersson, ordförande för Seko i Skänninge.
I rapporten framgår att hot och våld mot anställda är ett stort problem inom Kriminalvården. Sex av tio på anstalter med högst säkerhetsklass har det senaste året utsatts för hot eller våld.
– Jag tycker att den siffran stämmer väl överens med verkligheten. Det handlar mest om verbala hot, inte så mycket fysiska. Det handlar också om vad personal upplever som hot, och den känslan kan man inte ta ifrån någon.
– Vi har ett annat klientel i anstalt och häkte idag än vad vi hade för fem år sedan. Det finns ett större våldskapital idag. Vi behöver bara se hur det är i samhället, så speglar det hur vi har det på anstalt och häkte.
50 procent upplever att klientnära ensamarbete förekommer dagligen trots att reglerna säger att det inte ska förekomma.
– Det förekommer även i Skänninge. Våra rutiner säger att vi inte ska jobba ensamma, men ibland uppstår situationer när man blir ensam med klient. Det kan vara på våningsplan, men även vid slussningar, när vi transporterar en klient mellan olika hus. Man är utsatt när man är ensam med en klient.
Ett annat problem som rapporten belyser är platsbristen inom Kriminalvården. Platsbristen i kombination med bemanningsproblem gör att 30 procent av de tillfrågade uppger att det inte är särskilt troligt att de jobbar kvar inom Kriminalvården om två år.
– Det är svårt att ta fram statistik på den verkliga personalomsättningen. Den bygger på tillsvidareanställda som slutar inom Kriminalvården. Här ser man inte de som är tjänstlediga och personal som är utlånade till andra anstalter. Siffrorna blir missvisande eftersom de inte fysiskt jobbar hos oss.
– Vi tappar personal och det är väldigt oroväckande. Dels på grund av personalomsättningen, men även för att det är svårt att rekrytera.
Med en utbyggnad och ett antal utökade platser behöver nya medarbetare rekryteras. Lägger man en hög personalomsättning till den ekvationen så står anstalten i Skänninge inför stora utmaningar.
– Vi kommer ha en helt ny organisation från och med första mars och det ska tillsättas ny personal. Vi har haft svårt att rekrytera kriminalvårdare som jobbar klientnära. Det är där vi behöver personalen som mest.
– Säkerhet och omvårdnad måste komma först. Även om det fattas personal så ska vi inte gå under bemanningen som är sagt att det ska vara. Naturligtvis är det en stressnivå för personalen om vi är underbemannade.
Med en utbyggnad och ett utökat antal platser behöver nya medarbetare rekryteras. Lägger man en hög personalomsättning till den ekvationen så står anstalten i Skänninge inför stora utmaningar.
I rapporten vittnar Sekos medlemmar om en tystnadskultur inom myndigheten. Det finns en rädsla för bestraffning och reprimander. Men det är inget som utmärker Skänningeanstalten menar Tina Andersson.
– Jag känner igen det i Kriminalvården och att det blivit mer och mer utbrett. Sedan kan jag inte säga att jag upplevt det här i Skänninge med vår ledning. Jag tycker att de fackliga företrädarna har en god dialog med ledningen och att vi kan vara öppna och transparenta med varandra.
– Dels ligger det på politiker och myndigheten i stort. Det är framför allt löner och scheman som gör att vi tappar kollegor. Det är många som har ett schema där arbetsgivaren kan ändra arbetsturen från den ena dagen till den andra. Det blir svårt att kombinera jobb med familjeliv.