I höstas fick Martin Lardén, chef för Kriminalvårdens behandlingsprogram, uppdrag från ledningsgruppen att utreda förutsättningarna för att avveckla de 12-stegsprogram som finns på flera anstalter. Det främsta skälet uppges vara platsbrist. Egentligen har det inte blivit fler intagna sett över en 20-årsperiod, men efter nedläggning av fyra anstalter i början av 2010-talet råder nu en kritisk överbeläggning. Allt flera döms till fängelse och sitter en längre tid, på grund av en hårdare lagstiftning och ett mer intensifierat polisarbete.
– Det är en enorm utmaning att försöka ge ett meningsfullt innehåll till alla intagna. Vi måste göra våra vägval och ska satsa på ett brett basprogram. Behandling enligt 12-stegsmodellen kräver särskilda avdelningar, där enbart intagna som går programmet är placerade. I nuvarande situation är det ohållbart att reservera dessa platser, säger Martin Lardén.
Avvecklingen sker alltså inte på grund av att det är ett dåligt fungerande program. Tvärtom. Martin Lardén gjorde 2014 en utredning av Kriminalvårdens olika behandlingsprogram. Den visade att 12-stegsprogrammet var det enda som statistiskt säkerställt minskade återfallen i brott. Ett program, som sedan togs bort, ökade risken.
12-stegsprogrammet har funnits sedan 1995 inom Kriminalvården. Det startades på den numera nedlagda Roxtuna-anstalten utanför Linköping, och blev snabbt populärt. 2006 bedrevs det på tolv anstalter. Numera återfinns det på fyra: Skänninge, Österåker, Gävle och Hinseberg.
Ännu är inget officiellt beslut fattat. Lardén vill inte föregå något beslut. Men faktum är att avvecklingen redan påbörjats, och detta på Skänningeanstalten. Niklas Bellström, chef för Kriminalvårdens östra region, skriver i ett mejl att ”en tydlig inriktning om avveckling har kommunicerats till regionerna”. Tillsammans med chefen för Skänningeanstalten, Johan Molinder, tar han nu fram en plan för att implementera det väntade beslutet.
– Vi på Skänningeanstalten är inne i en förberedelsefas för avveckling utifrån de signaler vi fått och utifrån våra förutsättningar, säger Johan Molinder.
Enligt Martin Lardén är det inte emot reglementet att en regional chef föregår ett beslut.
– En bra chef känner av vartåt vinden blåser.
Personalen som jobbar med dessa program har ännu inte fått någon information om utredningen. De har fått vetskap om den via rykten. Vi har talat med flera av dessa behandlare, eller ”programledare”, som de heter på Kriminalvårdens språk. Egentligen har de tystnadsplikt och får inte yppa något om vad som försiggår inom Kriminalvården. Men de får agera visselblåsare och meddela medierepresentanter när de anser att något är galet. Medierna måste garantera att de får förbli anonyma.
– 12-stegsprogrammet är inte bara det mest verksamma mot återfall i brott. Det är också det bästa för behandling av missbruksproblem, och droger och brott hänger intimt samman. 70 procent av alla intagna missbrukar droger, inklusive alkohol. Hur ska de kunna avhålla sig från brott om de är missbrukare? Att lägga ned vore en katastrof, säger en källa.
Alla behandlare är överens om att deras särskilda avdelningar är lugnare. Det är mindre våld, mindre införsel av droger, och färre larm. Lugnet möjliggör en god behandling.
– Jag vågar knappt gå in på en vanlig avdelning, säger en annan källa.
När Martin Lardén får frågan varför han inte involverat den berörda personalen i utredningen svarar han att det bara är meningsfullt om personalen vill prata.
Så du menar att Kriminalvårdens 12-stegsbehandlare inte vill prata med dig?
– De är speciella. De menar att bara de som varit missbrukare själva kan behandla missbrukare. Om jag får gissa skulle de säga att en avveckling vore en katastrof.
Tänk om de har rätt?
– Det kanske de har. Vi gör vad vi måste för att hantera en svår situation. Evidens får man först efteråt.