Harry Anckarman, född i Ukna församling som yngst i en skara av tio syskon, har sett 1900-talets alla stora upptäckter och uppfinningar växa in som en naturlig del av vardagen: elektriciteten, bilen, traktorn, radioapparaten, teven.
Han är jämnårig med flygets födelse, till och med född samma vecka som då bröderna Wright lyckades lätta från marken under tolv sekunder.
-- Så länge jag bodde kvar i Småland fanns ingen som hade vattenledning inomhus och när jag började som bonde fanns bara fotogenlampor i ladugården, berättar Harry.
Han tar emot i villan, Vadstenagatan 31, som han köpte när han blev pensionär för 33 år sedan. Han flyttade inte så långt. Vore det inte för Väderkvarnsbacken så skulle han se ut till Ingridsdal som han arrenderade från 1962.
Efter sexårig folkskola praktiserade Harry Anckarman som biträde på Storsjö station. Det handlade inte minst om att plocka kottar som loket eldades med i brist på bättre bränsle.
Harry gick fyraårig realskola i Åtvidaberg och fortsatte som lantbrukspraktikant på olika gårdar.
-- Från Ekhamra körde jag 1926 med häst och vagn till renseriet i Skänninge och det var första besöket i stan, minns Harry. Bilen var ännu inte i allmän ägo.
-- Min far hade tre hästar och fyra par oxar och jag har själv plöjt med oxar men det var långsamt, konstaterar Harry Anckarman med eftertryck.
Den första primitiva radion minns han gott. Han var i 15-årsåldern.
-- En god vän kom hem från Tyskland med en kristallapparat. Radioutsändningarna i Sverige hade inte börjat med det gick att ta in Tyskland, berättar Harry. Han var tidig i Sverige med teve också och köpte sin första apparat redan 1957. Så värst mycket att titta på fanns inte. Tevens stora genombrott kom med fotbolls-VM i Sverige året därpå.
Den första bilen kom han i närmare kontakt med i 16-årsåldern då svågern Gustav blev bilägare. Han var då den enda som hade bil i Ukna socken. Själv körde Harry bil på Storsjöns is som 17-åring.
-- Det var gott om svängrum och körkort var det aldrig tal om, säger Harry Anckarman.
Det blev jordbruk på heltid för Harry, från 1932 som egen företagare på Stora Sidus och Manheim på Vikbolandet där nuvarande Bråvikens golfklubb ligger.
Det var hårda år, inte minst vintertid med sex åtta dagliga körningar av timmerlass över Bråvikens is.
Kräftkalas kan möjligen uppfattas som en urgammal svensk sed, men så är det inte alls. Det är en relativ nymodighet. Harry Anckarman minns bakgrunden och sitt första kräftkalas 1914.
-- Min bror studerade i Västervik och hade varit på kräftskiva. Vi frågade far om det inte fanns kräftor i bäcken hemma men han undrade mest vad vi skulle ha dem till. Ingen i hemtrakten hade någonsin intresserat sig för kräftor, berättar Harry.
När Harry Anckarman inte sköter trädgården och huset eller tittar på teve så är det bridge som gäller. En eller två kvällar i veckan sitter han vid spelbordet som han gjort ända sedan kortspelsintresset började på 20-talet.
I morgon firar han sin hundraårsdag med släkten.
-- Ja, vi får väl hiHarry Anckarman i känd pose. På söndag fyller han 100 år. Brigdgen upptar en eller två kvällar i veckan.tta på något, säger Harry Anckarman som inte klagar över några stora krämpor. Fast lite ont i en tå har han emellanåt...