Försök med bullerreducerande vägbeläggningar har gjorts länge. Ett problem har varit att den bullerdämpande verkan i stort sett försvunnit efter några år.
Men forskningen har gett resultat och de senaste beläggningarna har gett en bullerdämpning på 7–8 decibel som ny och 6 decibel efter tre år.
– Nu siktar vi högre. Målet är att komma upp i en bullerreducering på 10 decibel, vilket är lika mycket som när man bygger bullerskärmar, säger Ulf Sandberg, forskningsledare på VTI i Linköping.
Det är svårt att åstadkomma en hållbar beläggning i Sverige eftersom vi använder dubbdäck. Den vanliga lösningen är att blanda i större stenar.
– Det gör att vi har Europas bullrigaste vägar, säger Ulf Sandberg.
Beläggningen som testas i Sjögestad innehåller mycket gummi och stenarna är betydligt mindre än vanligt. Enligt laborationstester slits den ändå inte snabbare än vanlig asfalt.
– Det beror på att den är mjuk och ger efter när dubbarna trycks ner, säger Ulf Sandberg.
En positiv bieffekt med den nya beläggningen är att den nästan inte släpper ifrån sig några småpartiklar, vilket annars är ett stort hälsoproblem, främst inne i storstäder.
– Resultaten är så bra att det nästan är svårt att tro på dem. Det blir mellan 10 och 100 gånger färre partiklar, säger Ulf Sandberg.
En annan bra egenskap är att is inte fastnar på det mjuka underlaget vid frost eller underkylt regn.
Enligt Sandberg tyder de första intrycken på att man lyckas nå målet på 10 dB bullerreducering, men det ska nu mätas noggrant på en provsträcka vid Sjögestad motell. Testet ska också visa hur materialet står emot tung trafik.
En nackdel med beläggningen är att den är dyr.
– Den kommer aldrig att kunna konkurrera med konventionell, bullerdämpande beläggning. Däremot med bullerskärmar. Skärmar är dyra och har nackdelar – de dämpar bara ljudet åt ett håll, de tar bort utsikt och de fungerar inte mot lägenheter som ligger högt upp, konstaterar Ulf Sandberg.