Johan Bergström och Ethel Hartmann saknade helt erfarenhet när äventyret började. Den har de samlat på sig genom åren.
Det blev elva säsonger för makarna Johan Bergström och Ethel Hartmann här på Sankt Annagården. När årets sommarsäsong började lida mot sitt slut hade de fattat ett beslut.
– Det känns skönt att vi har beslutat oss för att sälja. Vi känner oss klara här, säger Johan Bergström.
Vägen hit har inte varit spikrak. När Johan av en slump 2013 fick nys om att dåvarande ägare gick i säljtankar såddes ett frö i honom.
– Då fördes en tynande tillvaro här, men vi såg potentialen. Vi tänkte att vi ger det ett par år.
– Ja, fem- sex år pratade vi om. Men det blev lite längre än så, fyller hans fru, Ethel Hartmann, i.
I samband med köpet kastas de båda in i en helt ny värld. Till en början bedrev de, liksom tidigare ägare, vandrarhem, restaurang och kafé, men efter hand valde de att satsa fullt ut på restaurangverksamhet.
– Det är många ungdomar som jobbat här genom åren. Ytan som tidigare användes som vandrarhem blev en övernattningsmöjlighet för dem. Det var för tidskrävande att bedriva vandrarhem så istället satsade vi på restaurangverksamheten som fått växa genom åren, säger Ethel.
Vingrankorna, som sveper sig bredvid byggnaden, har inte riktigt mognat ännu. Men snart går de att plocka, förklarar Ethel.
Hur var de första åren?
– Det vågar jag knappt tänka på. Vi var ju så oerfarna. Men man lär av sina misstag, säger Johan.
– Men vi vågade mycket. Och det gick ju bra!, säger Ethel.
Restaurangens placering, intill Lagnöbron, öppnar upp för både bil- och båtbusna gäster.
Inne i byggnaden, som från början byggdes som kvarn, fungerar många gamla verktyg som en del av inredningen.
Sankt Annagården byggdes från början som kvarn.
Restaurangens läge intill Lagnöbron öppnar upp för både båt- och bilburna besökare. Men det var inte förrän för ett par år sedan de fick sitt verkliga genombrott.
– Vi fick en rejäl skjuts under pandemin. Det var fler som upptäckte oss när de lämnade städerna och här hade vi gott om plats att erbjuda. Vi hamnade på en högre nivå och upplevde inte alls samma sak som restauranger inne i städerna, tvärtom, säger Johan.
Sedan dess serverar de omkring 15 000 gäster varje sommar.
– Våra bästa dagar ligger vi på 500 mattallrikar på en dag.
Vilken har varit den populäraste rätten?
– Schnitzel, svarar Johan utan att tveka.
– Jag bankar 5 000 schnitzlar på en sommar.
Johan Bergstörm ser gärna att nästa köpare satsar på att utveckla stället vidare, potentialen finns.
När makarna berättar om de gångna åren beskriver de en rolig tid, men också en tid av hårt slit.
– Vi har ju inte haft semester. Vi ska ha det nu, säger Ethel.
Samtidigt som de drivit Sankt Annagården sommar in och sommar ut, känner de att de gått miste om något viktigt som de nu vill ta ikapp.
– Vi har barnbarn som vi vill göra saker med. Det känns sorgligt att inte kunna umgås med dem på sommaren; åka båt, äta glass. Vi har levt här ute hela dagarna i elva somrar, säger Johan.
Vad tar ni med er av de här åren?
– Det är mycket förstås. De återkommande gästerna. Alla de som uppskattat det de fått här, säger Ethel.
– Ögonblicksbilder från när båtar ligger och kör fram och tillbaka för att hitta en plats. Då har det varit lite pirrigt, men förstås fantastiskt. Det hade ju varit värre om det var tvärtom, fortsätter hon.
– Det har varit en rolig tid, absolut. Men det känns inte sorgligt på något sätt, säger Johan.
Hos paret finns ett visst hopp om att framtida köpare fortsätter på deras linje.
– Det skulle vara roligt om någon ville fortsätta ungefär som vi har gjort. Det finns mycket att utveckla här, men hos oss har inspirationen tagit slut. Jag tror att folk omkring skulle sakna om det inte fanns nåt här, säger Johan.
– Det blir förstås upp till köparen att avgöra själv, men det skulle vara roligt om vi fick gå hit och äta på restaurang nån gång, säger Ethel.