Hans uteplats har bra utsikt över trafiken, men det är inte utsikten som är problemet. Trafikljudet är påtagligt. Per-Arne Krantz är en av de sju som fortfarande har en chans att få någon form av hjälp mot bullret – beroende på vad miljökontoret väljer att göra.
– Det behövs ett bullerplank, det vore det bästa. Man sitter ju inte här och grillar direkt, då får man skrika till varandra, säger han.
Han får starkt stöd av Kerstin Kolff. Hennes hus ligger lite längre bort. Det har lägre bullernivåer och hör till de 14 där domstolen bedömt det som godtagbara nivåer.
– Men jag är starkt kritisk till sättet att mäta. Mätningarna är inte korrekta. De har inte varit här och de har inte tagit hänsyn till att E4 ligger högre än våra bostäder. Dessutom är det samma tjänstemän hela tiden, de har bestämt sig redan på förhand. Och dessutom har det tagit för lång tid, jag ska vända mig till JO med det, säger hon.
Kerstin Kolff har långt kvar innan hon ger upp kampen.
Argumentet att vägen funnits där länge bemöter hon med att både antalet bilar och antalet lastbilar ökat väsentligt under åren samt att hastigheten höjts från 110 till 120 kilometer i timmen, vilket gjort att även bullret ökat.