För närvarande är stenbumlingen, som har döpts till 2013 TX68, på väg från solen rakt mot oss. Nästan, i alla fall. Forskare vid den amerikanska rymdstyrelsen Nasas laboratorium i Pasadena, Kalifornien, har nämligen räknat ut att risken för att den kolliderar med jorden är mycket liten, i praktiken noll.
Men beräkningarna är osäkra. Vissa tyder på att asteroiden kommer att passera på hela 14 miljoner kilometers avstånd från jorden, medan andra visar att det kan bli så litet som 17 000 kilometer.
I så fall kommer den att susa förbi på betydligt lägre höjd än många satelliter, något som i rymdsammanhang får sägas vara "strykande nära".
"Väldigt nära"
Forskarna är inte ens säkra exakt på vilken dag som asteroiden kommer att passera oss. Någon gång mellan den 5 och 9 mars, är det sagt.
Orsaken till denna ovisshet är att asteroiden bara kunde observeras i några få dagar efter att den upptäcktes och sedan försvann utom synhåll igen.
Enligt forskarna, som genomfört ett flertal simuleringar, är ett avstånd i det kortare häradet det mest sannolika.
– 17 000 kilometer är väldigt nära. Jordens diameter är 12 000 kilometer, så det är mindre än två gånger jordens diameter, säger astronomen Anders Johansen, vars forskning vid Lunds universitet går ut på att förstå hur asteroider och planeter bildas.
Atombombssmäll
Asteroiden är inte stor, cirka 30 meter i diameter. Som jämförelse var den meteorid som exploderade över Tjeljabinskområdet i Ryssland för tre år sedan cirka 20 meter i diameter.
Om 2013 TX68 – trots allt – skulle braka in i vår atmosfär tror forskarna att explosionen skulle bli dubbelt så kraftig som den över Tjeljabinsk.
– I så fall skulle det bli en rejäl smäll, som en atombomb ungefär. Antagligen skulle den explodera i atmosfären, precis som den över Tjeljabinsk gjorde, med en mycket kraftig chockvåg som följd, säger Anders Johansen.
Jupiters fel
2013 TX68 kommer från det så kallade asteroidbältet mellan Jupiter och Mars. Detta bälte, berättar Johansen, är en rest från när planeterna bildades.
Då, för cirka 4,5 miljarder år sedan, bestod vårt solsystem av mängder av asteroider som cirklade runt solen. Asteroiderna kolliderade med varandra och smälte ihop till allt större kroppar som sedan blev till planeter.
De asteroider som finns mellan Jupiter och Mars lyckades dock inte med detta. På grund av gravitationen från Jupiter påverkas deras banor så att de kolliderar med varandra i en för hög hastighet för att de ska kunna smälta ihop till en fast kropp.
Sticker iväg
Jupiter kan också påverka en himlakropp i detta bälte så att den hamnar i resonans med dess gravitation. I så fall kan asteroidens bana ändras, från cirkulär till oval.
– Då kan den sticka iväg och komma nära oss. De riktigt stora asteroiderna har vi bra koll på, men de mindre, som den här, kan komma väldigt plötsligt, säger Anders Johansen.
Redan i september 2017 kommer 2013 TX68 tillbaka igen. Men lugn, risken för en kollision då har beräknats till en på 250 miljoner. (TT)