n De utvandrade samma år med resesällskap i samma storlek.
n AP var inte, som Karl-Oskar, gift vid överfarten men i passagerarlistan från båtresan fanns en ungmö, Christina med i sällskapet.
n På båten fanns också Anna Persson som utvandrade med sin "oäkta" dotter (Mobergs Ulrika i Västergöl utvandrade med sin dotter)
n Passageraren Jons Larsson på båten rymde från sin fru och barn precis som romanfiguren Jonas Petter i Hästebäck.
n Andrew hade en yngre bror Carl (Charles) som grävde efter silver och dog på silverfälten.
n Under ett indianuppror flyr familjen Peterson ut på en ö i Clearwater Lake. Karl-Oskars barn och grannar bodde under indianupproret på en ö i Chisago Lake.
På söndag är det andra gången på fem år som allt ljus hamnar på Andrew Peterson. Inte så illa för en man som varit död sedan 1898 och som dessutom övergav bygden redan 1850.
Men i Rydsnäs är denne man numera en kändis. Egen fanclub har han också, med otroliga eldsjälar som inte sparar på vare sig tid, kraft eller möda för att sprida kunskap och hitta ännu mera fakta om denne bygdens son.
Nej, somliga drar sig inte ens för att anlägga skägg a lá 1800-talsmode.
- Men det kostar på för det kliar nåt så vansinnigt, erkänner Jan Hermelin som redan på söndag kväll, efter väl förrättat värv som 1800-talskarl, tar till rakhyveln, eller möjligen rakkniven.
Det är inte precis en överdrift att kalla honom för inbiten Andrew Petersonentusiaster. Tillsammans med Glenn Gustavsson och Hans-Göran Saldner utgör han stommen i det lilla, men ytters aktiva, Andrew Petersonsällskapet. Ett engagemang som tar tid.
- Min fru är rätt så trött på Andrew Peterson vid här laget, avslöjar Jan Hermelin.
Och infödde Ydrebon Glenn Gustavsson, polis till vardags, erkänner att hans trädgård möjligen kunde se aningen bättre ut om det inte vore för denne Andrew Peterson, som föddes som Anders Peterson 1818 i Sjöarp, Västra Ryds socken i Ydre. Att Peterson blivit ihågkommen beror på hans minst sagt omfattande dagboksskriverier.
Från 23 juni, 1854 fram till 31 mars, 1898, två dagar före sin död, skrev denne man nogsamt ned stort och smått om livet som utvandrare och nybyggare. Det hela blev en otrolig samling - tio band - som förvaras på Minnesota historical library i St Paul.
Det var också där som Vilhelm Moberg hittade dem när han gjorde sina förstudier till det som att kom att bli hans utvandrarepos.
- Att Moberg har läst dagbokssamlingen, det har han själv skrivit om så det är ingen hemlighet. Men vi kan se att han faktiskt använt många händelser och uttryck så gott som rakt av, berättar Jan Hermelin.
-- Ta exempelvis uttrycket "varjehanda smågöra", som Peterson ofta använder i sina anteckningar. Samma uttryck använder Moberg, säger Glenn Gustavsson som anser att det är mera typiskt ydremål än småländska. Som infödd Ydrebo känner han också igen flera ord som är typiska för trakten.
Att smålänningen Moberg valde att göra också sin huvudperson till smålänning, från Ljuders socken är en sak.
Men Andrew Petersonsällskapet vill då i gengäld göra det mera känt att den verkliga människan, som de anser att hela Utvandrarsviten bygger på, faktiskt var från Ydre.
- Det utvandrade så mycket folk från Ydre att det finns fler Ydreättlingar i USA än som bor kvar i bygden konstaterar Jan Hermelin.
Arbete, inköp och försäljningar med priser noga angivna är vad Petersons anteckningar till största delen handlar om. Ytterst lite är privat. Hustrun nämns knappast och barnen omnämns när de har utfört något.
- Det är egentligen bara när dottern Anna dör ung, som han röjer lite privata känslor, säger Jan Hermelin.
Nio barn fick han, Andrew Peterson, men inte ett enda barnbarn. Hans barn talade inte svenska och precis som i Mobergs "Sista brevet hem" var det en granne som på resterna av sin knaggliga svenska fick skriva hem till Andrew Petersons släkt i Ydre och berättade att Sjöarpssonen från Västra Ryds socken satt punkt för gott.
Men på söndag lever han upp igen. Åtminstone minnet av honom.
Då firas Andrew Petersondagen i Rydsnäs med en så tidstrogen inramning som bara varit möjlig att få till.
Inte enbart för att det känns lite häftigt att klä sig i tidstrogna kläder och antingen gå eller åka häst och vagn till 1800-talsgudstjänsten i kyrkan. Syftet är också att få till en bakgrund till delar av den dokumentärfilm om Petersons liv som ska börja spelas in på söndag.
Sedan blir det roligt kalas också, lovar Hermelin och Gustavsson. Utställning, mat, underhållning, hantverk, kräftfiske och timmerdragning är lite av det som erbjuds i Rydsnäs på söndag. Bästa kläderna utses också i fyra klasser, man, kvinna, pojke och flicka.
Nu återstår bara för herrar Hermelin och Gustavsson att hålla tummarna för att besökarna ska hitta till Rydsnäs och att vädret blir fint.
Men lagom är nog bäst. Skiner solen alltför generöst blir det nog mer än skägget som kliar.
Vadmalsbyxor i solsken har en klifaktor som inte är att leka med.